Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grenar hängde ända ned ti 11 marken, och denna
betäck-toa av den mjukaste mossa. När mannen för tredje
gången kommit tillbaka till den, valde han där sin
lägerstad, lade sig ned och tillbragte under självprövning
och självrannsakan sin natt. Han slumrade till på
morgonsidan och njöt den ljuvligaste vila utan dröm eller
hågkomst.
När han vaknade höll dimman på att stiga, solen bröt
fram och fågelsången tog vid. Mannen satte sig upp,
gnuggade sömnen ur ögonen och såg sig kring med
häpnad och förundran. Han befann sig, tyckte han, på
en plats där han varit oändligt många gånger förut.
Bergskrevan, där två upphöjningar bildade en vinkel,
tallen över den, tallarna i bakgrunden, det sakta
sluttande bergplanet nedanför, där renmossan liknade
solfläckar, allt stämde samman med minnesbilden. Om en
predikant suttit på planen nedanför bergskrevan, hade
han haft åhörarna nedanför sig och varje hans ord
skulle ha trängt fram till dem. Om Kristus haft en
sådan omgivning vid Genezaret, hade han nog inte talat
från skeppet, utan han skulle ha suttit där på berget
med tallen — nej, det skulle ha varit en ceder — över
sig och cedrar i bakgrunden, alldeles som på
altartavlan i Västrum, åh, där hade han ju den framför sig i
verkligheten, endast med tallar i stället för cedrar,
björken där han låg i stället för annat okänt träd samt
vitmossa i stället för solfläckar. I sanning, här hade Per
Hörberg hämtat motiv till sin vackra altartavla,
föreställande Kristi bergspredikan.
Efter åtskilliga år ville mannen uppsöka stället där
han tillbragt en sommarnatt och tyckt sig finna ett
heligt rum. Han kunde ej återfinna det. Yxa och såg
hade skövlande gått över platsen, tallskatar med
fallande barr bildade bråtar ifrån kärrens rand in över
berg och sänkor, ingenting var sig likt, allt syntes
skövlat och förstört. Missmodig gick han därifrån.
33
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
