Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT VÅGSAMT FÖRETAG
En sommardag i början av 1840-talet voro två
drängar sysselsatta med att plöja upp en trädesåker å
hemmanet Kallernäs i Södra Tjust. Marken sluttade mot
Rössle ström, vilken omsvepte nejden med sitt brus.
Dragare och körkarlar fingo riktigt lägga manken till,
för att plogbillarna skulle lämna efter sig raka, lagom
djupa fåror i den styva jorden. Svetten lackade om
både folk och fä.
När de kommit fram till renen, läto drängarna sina
oxar pusta ut. Den storväxte Karl Petter sade då till
kamraten:
— Hör du, Niklas, ja ä rädd för att de står ille te me
matmora nu.
— Hur så då ? sporde Niklas.
— Jo, som du vet så stupede kalvkoa i går som ho sto
inne i båset å do knall å fall. Va de inte sjuttan, att i
da på måran kom e tåterekärng te frua å sa, att de va
e olycke inkummen i lagårn, så att de ene nötet etter de
andre skulle störte, om inte olycka kunne drives ut
därifrån. De åto ho sa te göre, mot va vederlag vet inte
ja. Men tåterska förde me sa från Kallernäs fruas å
sali spektorns bröllopsklär å gullringe, som ho skulle
ha te bränne opp olycka me, innan de vart medda. Vet
du va, Niklas, ja måste ge ma å hemåt ett slag. Ä ja
inte igenkummen om en kvart, så spänn ifrån oxa å låt
dom bete. Därmed skyndade Karl Petter i väg.
När han väl hunnit hem, besannades hans värsta
farhågor. Gårdsägarinnan var alldeles över sig given.
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
