Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLGRUVAN
En sommardag strövade jag omkring på halvön
Höken för att söka rätt på en kolgruva, som man sagt
mig skulle finnas där. Så kom jag till ett berg, som på
ena sidan var svart, och då trodde jag mig vara vid
gruvan. Som det var varmt och jag kände mig trött,
medgav jag för mig själv, att jag inte var så vig och
snabb som i unga dar, då en folkilsken tjur plötsligt
övertygade mig om att jag besatt dessa egenskaper i
lika hög grad som någonsin förr. Hur det var kom
jag att tänka på att jag hade spanskt blod i mina
ådror. Inte kunde "un animoso hidalgo" låta sig
avfärdas av en sådan där trångskallig gynnare. Med ett
paraply i min hand inväntade jag alltså tjuren. När han
kommit mig nog nära, spändes paraplyet upp med en
ljudlig smäll. Det stora kreaturet hejdade sitt lopp,
baxnade, vände och skyndade bort.
Med en sten började jag knappa i det svarta berget
där det var mest ojämt och mört. Jag hade just fått
loss ett stycke av ett suräpples storlek, då någon sade:
— Söker han etter stenkol, så ä kolgruva inte här
utan dannborte nere på näset.
Jag såg åt sidan och kände igen Sammel Joan, som
en gång i tiden arbetat hos min far. Jag hann inte
hälsa förrän Sammel Joan sade:
— Si där har vi tjurfasen! Då ä de bäst att ja vänner
om mesamme, för ellanst kan han gårränne ma.
— Då kan Sammel Joan visa mej kolgruvan, sade
jag.
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
