- Project Runeberg -  Min hembygd i Tjust /
68

(1933) [MARC] Author: Gustaf Ahlm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nom nu, niif prästen kom in å opplyste ma om alt nu va
hanses kreatur alldeles frie från ohyre. Då ville ja vete
hur de hadde gått te.

— Jo, sa han, Finnkalle kan me den konsta. Först
to han ett kryp från vartenda djur å plockde alltihop i
en pappersstrut mens han mumlede någe på finske.

— Va feck han för dä då? frågte ja prästen.

— Fem riksdaler.

— Ä han gången?

— Jo, nu hjälper han dom i granngårn på samme
sätt.

— Såå, sa ja, kan prosten som ä så lärd tro att ohyre
tas bort så där lättvindit, då va han nog inte me när
krutet fanns opp. Nog ä prosten bedragen, de ä då
visst å sant. Nä, bli nu inte lessen för de, tröstede ja
prästen, ja går me ens å hämter igen pänga."

Messame steg ja opp å geck. Ja träffde Finnkalle
utanför grannas lagårl. "Hör på", sa ja, "prosten ber
att han ska ta sin ribbel (verktyg) me sa å komme
te-baks för te böte en häst som ä sjuk."

"Kommer", sa Finnkalle å jämkede på käppen för te
kunne ge ma en släng me blykula, som tjänte te
hann-tag. Han va kummen te mitten på käppen med hanna
när ja sprang fram å me ett grepp i vardere ännen vre
käppen ’u näva på’n. Anfallet var så häftigt så karln
föll baklänges, varpå ja lät käppen valse över hans
syn-die kropp. I huvet tordes ja först inte slå’n, men vacke
de attan, han va så väl omboned, så att de va som te slå
på en mjölsäck. Då tänkte ja som så "Bäst först som
sist te börje i rätte änden." Men då satte han opp
hän-nera me oppspärrede fingre för te å skydde skallen.
Först la ja in ett slag milla tummen å pekfingern, så ett
milla pekfingern å långman, så ett i näste öppning å så
etfnet te. De blev fyre, å ja ville ha’t te fem.

Tvärt ga ja mej över te den andre näven å drev in
ett slag milla vart fingerpar, men de blev likefullt bare
fyre. Som ja begrep att ja inte än hadde komme te de

àß

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 14 12:21:44 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemitjust/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free