Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det vilt* inte lurendrejarna mim fruktade mest, men
om någonsin jättar och rån funnits till, så dvaldes de
med all sannolikhet i sådana utmärker som dessa, där
intet mänskligt stod i vägen för trolldom och dylika
ting. Därför undvek kustbefolkningen instinktivt dessa
öde holmar, och det var endast undantagsvis, på grund
av något missöde eller annan plötsligt påkommande
anledning, som man fordomdags landade där. Vid
Spå-rösund, där tullpersonalens bostäder nu ligga så
idylliskt inpetade i Grönös bergavsatser ned mot sundet,
fanns på den tiden — låt mig säga att det här är mera
än hundra år sedan — icke några människoboningar.
Endast båken stod där ensam uppe på Spårös krön, ett
högt vitmenat torn med hattliknande huv till tak.
"Spå-ern" (Spåren), kallade kustborna den i dagligt tal.
Med toppen av sin hätta resande sig närmare 200 fot
över vattenytan — själva båken är drygt 85 fot hög —
synes den vida omkring land och hav, ett
känningsmärke av oskattbart värde för alla sjöfarare utefter
Smålandskusten. Den nuvarande (båken har uppförts på
1700-talet, och utgör ett bastant verk med tjocka murar,
i vilka åt alla fyra väderstrecken öppna sig
kvardrati-ska gluggar, som lämna ljus åt de olika
trappavsatserna. Före denna båk lär emellertid, enligt vad de gamla
veta berätta, redan på 1400-talet ha funnits ett väldigt
stenröse eller jättekummel, tjänstgörande som båk
högst uppe på krönet av Spårö.
Men låt oss återvända till de båda skärkarlarna, som
den där sommarnatten för mycket, mycket länge sedan
vågat sig i land på Spårö för att ta igen sig en smula
efter strapatserna. Var det nu närheten av
smugglar-hålorna på Krokö eller var det känslan av att själva
kunna bli misstänkta för att vara ute i olovliga ärenden,
som gjorde de båda skärkarlarna en smula uppjagade?
Det var ju meningen att de skulle ta sig en "schlaf", som
tysken säger, men det var omöjligt för dem att få en
blund i ögonen. Tallarna krökte sig så fantastiskt i
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
