Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BJÄREN
Västrums kyrka ligger på en bergshöjd i närheten
av en östersjövik. I klockargården, som ligger
nedanför kyrkan, gick jag i skola år 1871. Monitorer
användes vid undervisningen, och det ville till att stå väl med
dem, för läraren var sträng. Utom katekes och
bibliska lästes Nya testamentet och Berlins naturlära. Om
än läro- och läseböckerna voro få, stod det klart för oss
alla, att i dem användes ett språk, som i mycket avvek
från det, som vi i dagligt tal begagnade.
När skolan var slut för dagen gingo vi åt söder, vi
som voro hemma i Tovehult och Grop. Vi hörde till
den skaten (roten). Nu kunde vi både tala och förstå.
Om en orm stack upp sin platta skalle ur ljungen, "så
va de s’att en ygdes ve’t". Inför sådana företeelser
anade vi inte oråd utan vi "drog olunn."
Uppe på kyrkplatån kände vi oss ännu i kulturens
hägn men tillika under dess tryck. När läraren ej
•längre kunde höra oss, andades vi ut efter skolans
kvalm och tvång: vi prövade våra lungors kraft, vi
stenade orm, vi sprungo i kapp, vi gav varandra öknamn.
Så gingo vi ned på en liten grön stig med ungbjörkar
på ömse sidor, vi kommo till en inhägnad, klättrade
över ett skyttelled utan att ’dra ifrån någon ledskyttel,
grön mark stupade utför, ek och hassel växte tätt, allt
var här som vackrast. Nu voro vi vid "Pärsänga".
Markens försommarflora var här praktfull och rik,
men jag vill erinra mig, att vi inte plockade några
blommor. Det var som om vi ’inte vågat röra vid dem. En
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
