Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska toü stadiere. Stackars den som kommer åt’et, han
får lamslag eller någe ännu värr.
Omsider lämnade vi Pärsängen. Med lätta fötter och
bävande hjärtan sprungo vi utmed örslyckeberget, det
blev lägre, dalgången vidgades ut, sjön Toven
glimmade fram. Rädslan gick av oss, vi fattade mod, och nu
gällde det att komma först till badstället. Här hade
naturligtvis näcken sitt tillhåll. Han beskrevs inte som en
fager yngling, som spelade på harpa, utan som en svart
häst. När folk kom, störtade han sig i vattnet, så att
skummet stod vitt omkring bogen. Han måste bindas,
ifall han möjligen blivit löst. Vem som hälst av
småpojkarna kunde lösa honom. Det var bara att kasta en
rund sten, så att vattnet stänkte upp kring den. Men
det kunde bli smörj för den, som gjorde det kastet. Man
aktade sig. En av de större pojkarna utvalde en tunn,
flat sten och kastade den högt upp i luften, så att den i
fallet skar igenom vattnet utan att det stänkte upp.
Därvid uppstod ett ljud, som liknade ett varligt
yxhammarslag mot nattgammal is.
Så var då näcken bunden, och vi kastade oss i
vattnet utan tvekan eller fruktan, fast vi visste att den som
blev tagen av näcken skulle dö och blekblå flyta upp
till vattenytan.
04
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
