Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR JAG BOTADES FÖR FROSSA
Våren 1870 blev jag sjuk i frossa, och min åttioåriga
mormor tillgrep ett gammalt beprövat medel för att
bringa mig lisa och bot. Innan solens första strålar
gledo fram över skogskrönet i öster gick jag motsols
omkring en jordfast sten och sådde aska kring den, allt
under det jag eftersade dessa ord : "Ja Gusta Olovsson
(min far hette Olov) sår bort mi frosse, tess den här
säa växer opp u jola."
Inte blev jag av med frossan. Mormor lurade ut att
jag satt i mig en brödskalk, innan jag gick ut att så.
Detta värv borde ha utförts på fastande måge. Nu var
emellertid medlet utnyttjat och hade förlorat sin kraft.
Mor Kari i Åkerljung kom sen till hjälp med en gul,
jolmig vätska, förvarad i butelj och nedsmält av
majsnö, som hon funnit i en bergskreva. Ont smakade den,
men frossan gav inte med sig.
Jag åt upp den första blåsippan, som bragtes mig det
året, men med lika dåligt resultat.
En bonde, som kunde skriva (bort frossa, åtog sig att
böta mig. Han skrev ned konstiga ord på ett visst
antal lappar, tolv eller tretton. Början skulle ske med en,
som det stod "lärback" på, sen skulle jag ta en som
betecknats "harback". "Lärback" togs in i vatten och
smakade bläck, sen kunde man inte förmå mig att
inmundiga "harback" eller någon av de andra. Det var
ju inte underligt att jag inte blev bra, när jag inte
följde läkarens föreskrifter.
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
