- Project Runeberg -  Min hembygd i Tjust /
104

(1933) [MARC] Author: Gustaf Ahlm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag fruktar för mitt liv, sade hon. Jag vet att
min lid snart är ute.

Kvällen förut hade varit mild och vacker. Hon hade
gått till sängs och somnat, men vaknat vid att hennes
man stod vid sängen ooh skar tänder och stirrade vilt.

— Vad har du i handen? Vad smusslar du med?
hade hon frågat utan att få svar.

Hon hade läst sina böner, om och om igen, tills hon
inte orkade mer. Då hade han hånskrattat och. gått ut
ur rummet. Tystnaden i mörkret ibröts för ett
ögonblick. Våg hördes slå emot strand, vass susa för yind,
löv prassla över mark. Hon hade frågat sig om hon
skulle dö i den natten, hon lyddes efter steg. Bäck
hördes sorla i däld, räv tjuta på löt, uv yla från ås.
Plötsligt hade en uggla ropat "klä vitt", och då
behövde hon inte höra mer. Hennes tid var snart ute.

Hon teg några ögonblick, reste sig mödosamt och tog
farväl. Hon kom aldrig tillbaka. I hemmet fanns hon
inte. Ingen hade sett till henne. Hon var borta.

En kväll ropade kvinnan från den lilla stugan ut åt
bergsryggarna:

— Svara en vän var du är, du som, borta är!

Allt blev i en hast så lytt, så tyst. Så med ens hör
hon uv yla från ås, räv tjuta på löt, bäck sorla i däld,
och strax därpå kom det som ett återljud från
närmaste krön.

— I lövet.

— Var? sporde kvinnan ånyo.

Icke något svar.

Följande dag regnade det, men före kvällningen blev
det uppehållsväder och klart. Kvinnan hade fått
besök av en väninna. Just som det skymmer, ropar hon
från förstubron nedåt dalsänkan:

— Säg var du är, du som borta är!

104

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 14 12:21:44 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemitjust/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free