- Project Runeberg -  Min hembygd i Tjust /
132

(1933) [MARC] Author: Gustaf Ahlm - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ilfin åtor sist. I’å vägen mellan Fästad och. Gamleby
återupprepades manövern. De blevo tillbakaflyttade.
I Gamleby köpte de sig ett handklavér, och någon
spelade på det då marschen åter började. "Vem har
musik?" frågade löjtnanten. "Lofta", svarades det. "Då
går Lofta främst", sade han, och därvid blev det.
Lof-taborna skulle gå främst, för de stodo främst i
milorna, sade de, men det egentliga skälet var, att de
ansågo sig för mer än de övriga socknarnas beväringar.
Varför visste man inte. Men så långt man kan minnas,
har Loftafolket ansett sig utgöra något slags herreklass
bland andra tjustbor.

*



Någon gång kan man i Västervik få höra det
befängda uttrycket "en svensk engelsman från
Lofta-hammar". Det är nog så att en del gott folk i denna
socken har något främlingsaktigt över sig. För
omkring tvåhundra år sedan strandade ett spanskt skepp
i Loftahammars skärgård. De skeppsbrutna räddade
sig i land, stannade kvar gifte in sig och trivdes. Den
spanska härkomsten ger sig ännu tydligt tillkänna hos
somliga individer. Regelbundna anletsdrag och svarte
lockigt hår hör inte till sällsyntheterna. Måhända är
det detta i förening med en viss stolthet hos
Loftaham-marsbon, som stött de från svensk synpunkt mera
rasrena grannarna och givit anledning till det spefulla
uttrycket. "Engelsman" och "utlänning" täcker
nämligen) ofta samma begrepp i Tjusts kusttrakter.

Som gosse åsåg jag en gång ett slagsmål utanför en
krog. En loftahammarsbo, som var mycket mörklagd
och såg bra ut, skrek till dem som ville angripa honom:
’Ma ä inte rädd, om ni så kommer hele högen — för
ja ä spanjor!" Och eftersom svensken understundom
känner sig svag inför det som är utländskt — eller
utgivs för att vara det — så var det ingen som gick till
anfall mot toreadoren.

*



132

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:29:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemitjust/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free