- Project Runeberg -  Min hembygd i Tjust /
168

(1933) [MARC] Author: Gustaf Ahlm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"ovädersfredagen" anno 1854 samt den 3 december
1871. De förstnämnda ovädersdagarna voro icke
närmare tidsbestämda, men de gamla i min hemsocken
brukade säga, att den förstnämnda skulle ha varit så
mycket värre än den andra som den andra var värre än den
tredje.

En jordstöt tillhör -de äldre Västrumsbornas hågkomst
från 1880-talet. En söndagsnatt de sista dagarna i
augusti 1883 vaknade befolkningen vid Tovehult av ett
dovt dön och en skakning i stugorna. Den första stöten
följdes av en ännu kraftigare. Någon förödelse på
människoboning hade jordskalvet icke anställt, men i
det strax ovanför Tovehults ström belägna berget hade
en remna uppstått. Sprickberget utgör en av
sevärdheterna i södra Tjust, liksom den fint avrundade
jättegrytan vid Åldersbäck. Många gånger som pojke roade
jag mig på Sprickberget med att kasta sten ned i
rem-nan för att höra hur den slamrade mot bergväggarna
innan den nådde grundvattnet. Remnan är bara ett
par decimeter bred, men den sträcker sig vida.

Tre svåra missväxtår ha också de äldsta invånarna i
södra Tjust lagt på minnet. Det ena var våtåret 1866,
då hösåtarna fullständigt dränktes i vatten och säden
lönnmältade i rökarna; det andra var år 1867 då
frosten förstörde axen och svalorna frösö ihjäl i sina bon,
och det tredje följde året därpå, anno 1868, då inte en
regndroppe föll på hela sommaren, utan markens gröda
vissnade och brändes ned totalt. Vassar och andra
sjöväxter trivdes däremot utmärkt, och en så riklig tillgång
på fisk som under sistnämnda år minnes man icke i
orten. Fisksorter, som höllos som särskilt goda på den
tiden, var Ålsjöns siklöja, Gölpaströmmens vimma och
Tjutingens braxen.

Vargar visade sig senast på 1850-talet i
Västrums-bygden. En bonde, som sent en vinternatt gick över
Ål-sjöns is för att bege sig till hemmet i Bladvik, blev
förföljd av två vargar. Det rådde snöyra och han måste

108

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 14 12:21:44 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemitjust/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free