Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Infektionssjukdomarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 INFEKTIONSSJUKDOMARNA
sämringar är ej ovanligt. Från dessa medelsvåra fall ser man nu en
gradvis övergång till de svåra formerna av den egentliga koleran.
Det egentliga koleraanfallet börjar ofta plötsligt med de svåraste
symtom. I regel föregås det dock av de båda nämnda stadierna. De
lidigaste symtomen av anfallet äro allmän svaghet, frossbrytning
och beklämdhet. Snart infinna sig också de karaktäristiska
magoch tarmsymtomen. Diarrén blir mycket häftig. Med korta
mellanrum följa rikliga, smärtfria uttömningar, vilka till en början hava
något exkrementliknande karaktär men snart få ett karaktäristiskt,
»risvatten» liknande utseende. De äro färglösa, nästan luktlösa,
vattniga och avsätta, då de få stå, en finkornig, gråvit bottensats. I
många svåra fall uppträder även mer eller mindre stark tillbland-:
ning av blod i uttömningarna. Dessa stormiga uttömningar fattas
blott i vtterst få fall och särskilt i sådana, där döden redan inom
några få timmar inträder. Strax efter diarréns uppträdande inställa
sig täta, men vanligen utan ansträngning följande kräkningar. Doet
uppkräkta består dels av intagen dryck, dels verklig från mag- och
tarmslemhinnan härrörande vattnig utsvettning. Samtidigt med och
efter kräkningen uppträder ofta hicka. Dessutom plågas den sjuke
av stark törst. Tungen är belagd, torr, buken mjuk och insjunken.
Egentlig smärta i buken finnes blott i obetydlig grad. Samtidigt
med dessa symtom från mage och tarm utveckla sig iäven från
andra organ de svåraste symtom. Framför allt lider
cirkulationsapparaten. De sjuka klaga över hjärtklappning och intagas av en
häftig’ ångestkänsla. Redan efter kort tid inställer sig en allt mera
tilltagande hjärtsvaghet; hjärtverksamheten blir mycket dålig,
hjärttonerna höras allt svagare. Pulsen blir liten, vanligen något
påskyndad. I svåra fall äro patienterna redan efter några timmar
alldeles pulslösa. Den stora försvagningen av cirkulationen gör sig
även märkbar i den sjukes yttre. Ansiktet och lemmarna bliva kalla
och slutligen iskalla, hudfärgen blek, ända till gråblå, på läpparna
nästan svart, ögon och kinder sjunka in djupt, huden blir rynkig
och förlorar sin elasticitet. Rösten blir hes och matt (vox cholerica).
Andningen är mödosam och ytlig.
Medvetandet är ofta klart ända till det sista; dock är i allmänhet
en viss apati och avtrubbning av medvetandet för handen. Blott
sällan äro de sjuka oroliga och upprörda. Ett karaktäristiskt fenomen
är den mycket smärtsamma muskelkrampen, i synnerhet i vadorna.
krampanfallen börja av sig själva av den allra ringaste anledning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
