Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Infektionssjukdomarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUL- OCH KLÖVSJUKA 129
mest hos hästskötare och folk, som hava mycket att göra med
hästar. Smittan överföres mest genom var, som kanske
tillfälligtvis inkommit i någon liten hudspricka eller dylikt å händerna.
Dispositionen för rots hos människan tyckes icke vara särdeles stor.
De första sjukdomssymtomen äro, då infektionen anslutit sig till
ett påvisbart sår, av lokal natur. Det visar sig å det infekterade
stället en starkare ansvällning och ömhet. I andra fall börjar
däremot sjukdomen med obestämda allmänna symtom, feber,
huvudvärk, ledsmärtor, så att sjukdomens början har en viss likhet med
tyfus. Under tilltagande av de lokala och allmänna symtomen bilda
sig snart pustler eller större abscesser i huden, vilka bryta upp
och efter att ha givit ifrån sig ett illaluktande var förvandlas till
oregelbundna, djupa sår. Ibland uppträda även starkare mag- och
tarmsymtom, kräkningar, diarré. I sådana svåra akuta fall är
utgången nästan alltid dödlig och döden inträder efter 2—4 veckor.
Dock gives det också fall av mer kroniskt förlopp, vilka till en del,
ofta först efter månaders förlopp, sluta gynnsamt och övergå i hälsa.
Behandlingen av rots är, såsom det framgår av ovanstående, i
akuta fall nästan alldeles utan alla utsikter. Så vida en lokal
behandling är möjlig, bör man försöka att förbättra affektionen i
huden, näsan eller svalget genom renlighet och desinficierande medel
(karbolsyra, salicylsyra).
Vid varig flytning ur nosen på hästar bör därför den största
försiktighet iakttagas av hästens skötare och andra.
Mul: och klövsjuka
Mul- och klövsjuka uppträder emellanåt i vårt land, särskilt Skånce,
införd som man förmodat med utländska foderämnen o. d. eller
kanske med utländska kreatursuppköpare. Man har för övrigt
framkastat att sparvar och andra fåglar skulle kunna förmedla smittans
överförande.
Någon gång kunna även människor ådraga sig denna sjukdom
från de angripna djuren. Detta är i synnerhet farligt för barn, som
kunna duka under för sjukdomen, för vuxna är den i allmänhet
ofarlig.
Hos människan yttrar sig sjukdomen i blåsor och sårnader i
munnen och på fingrarna (men icke på tårna); tungan kan svullna starkt
och blödningar från munnen uppträda, ofta uppträder stark diarré.
17 — Hemmets Läkarebok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
