Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matsmältningsorganen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 MATSMÄLTNINGSORGANEN
stämda proportioner. Nu hämtas kolhrdralet nästan helt och hållet
och under alla förhållanden från växtriket; annat är det med de
båda andra, äggvitan och fettet. Även från växtvärlden kunna
vi nämligen få äggvita och fett, och många av våra vanliga
vegetabiliska födoämnen innehålla i synnerhet äggvita i ganska stor
mängd. Skillnaden är dock den, såsom vi i det föregående omtalat,
att vi för att tillgodogöra oss äggvitan i brödet i tillräcklig mängd
måste överlasta vår matsmältningsapparat med en högst
betydlig massa. Sålunda skulle vi, då äggvitan i 540 gram kött är alldeles
tillräcklig, få lov att förtära 1,430 gram bröd för att därur erhålla
den för dagen erforderliga mängden äggvita. För att livnära oss
med endast potatis, behövde vi inemot 4,600 gram dagligen.
Möjligen skulle man genom förståndigt ordnande och val av endast
vegetabiliska födoämnen kunna erhålla en någorlunda riklig
sammansatt föda; den skulle dock säkerligen i alla händelser bliva väl
skrymmande. I förbigående kan anmärkas, att de växtätande djuren ha en
mångdubbelt större tarmkanal än de köttätande samt även i andra
avseenden en annorlunda inrättad matsmältningsapparat, magsäckar
i olika avdelningar, stora blindtarmar o. s. v.; byggnaden av
människans tarmkanal liknar mest de s. k. allätande djurens eller står
något närmare köttätarnes.
Vid avhandlandet av frågan om vegetabilisk eller animalisk föda
är det en omständighet, som vi måste betänka. Det förhåller sig
nämligen så, att det hos vegetabilierna finnes en stor skillnad
mellan tillgodogörandet i kroppen av äggvitan å ena och de kvävefria
ämnena å andra sidan. Hos flera vegetabiliska ämnen bortgår en
stor del av äggvitan osmält genom tarmuttömningarna och vid rent
vegetabilisk föda ända till 25 procent därav, då däremot de
kvävefria ämnena tillgodogöras i relativt mycket större mängd. I
synnerhet gäller detta om flera av de vanligaste och viktigaste vegetabiliska
födoämnena vi hava, såsom potatis, grönsaker, rovor, rågbröd
etc. (då däremot hos ärter och bönor äggvita tillgodogöres nästan
i samma utsträckning som hos animalisk föda). Denna stora
äggviteförlust vid ensidig vegetabilisk föda är mycket beaktansvärd.
Vi förstå därav, hur svårt det är att med uteslutande vegetabilisk
kost tillföra kroppen så stora mängder äggvita, som en kraftig
arbetare nödvändigt behöver. Då däremot de kvävefria ämnena hos
alla vegetabilier mycket lättare tillgodogöras, förstå vi, huru
värdefulla de vegetabiliska ämnena äro i och för fyllandet av kroppens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
