Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matsmältningsorganen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖDOÄMNEN UR VÄXTRIKET, SVAMPAR 199
Ej sällan uppträda efter förtärandet av frukt, i synnerhet okokt
sådan, smärtor i magen och illamående: detta har sin orsak antingen
i att för mycket frukt förtärts, så att matsmältningsorganen ej
förmått smälta densamma, eller i omogen beskaffenhet av densamma
och därav föranledd svårsmälthet. I synnerhet plommon och s. k.
fallfrukt pläga förorsaka sådana magplågor och till och med häftiga
diarréer och kräkningar. Av denna orsak bör man under den tid då
diarréer äro vanliga, såsom under den varmare årstiden, vara
försiktig med förtärandet av frukt och bär, ja, vid härskande kolera
eller rödsot bör man helst undvika allting i den vägen. Däremot är
det alldeles felaktigt att. tro, såsom man ej sällan hör uttalas, att
frukt skulle kunna framkalla rödsot eller kolera; genom sina ovan
omtalade egenskaper ökar den endast mottagligheten för dessa
sjukdomar. Att skala frukt före förtäringen är ej blott en lyx. Frukten
kan ju ha tummats av många ej allt för renliga individer och därför
på sin yta ofta härbärgera en hel del saker, bland dem smittämnen.
Tvättning av frukten är ju ofta ej tillfyllest för renligheten.
Svampar. Vissa arter av svamparnas släkte hava sedan lång tid
tillbaka använts såsom föda. I flera trakter av Ryssland ingår svamp
som en ej oviktig del av befolkningens föda, och somliga
svamparter ha allt sedan romarnas dagar gällt såsom stora läckerheter.
Då svamparna befunnits innehålla rätt mycket äggvita, så hava de
också ansetts såsom en närande och värdefull föda, väl förtjänt att
allt mera trots mångenstädes inrotade fördomar komma i bruk.
Enligt nyare undersökningar, bland andra av professor C. T. Mörner
i Uppsala, har man dock funnit att svamparnas näringsvärde ej är
på långt när så stort som man en tid trodde, enär en stor del av
den äggvita, som ingår i svamparna, ej är smältbar inom kroppen.
Oaktat man således i detta avseende har måst reducera deras värde
som näringsmedel, lider dock intet tvivel, att svamparna i synner-:
het för landsbygdens befolkning, som kan erhålla dem så gott som
för intet, fortfarande måste kunna bliva dels en god inkomstkälla
och dels ett ganska viktigt födoämne, vilket det vore en stor
misshushållning att ej tillvarataga och använda. Man har därför icke
mindre skäl än förr att verka för spridandet av kunskapen om
matsvamparna och deras näringsvärde.
En annan viktig sak, som i fråga om svamparnas användning
kommer i betraktande, är den stora giftigheten av vissa sorter och
svårigheten för allmänheten att skilja mellan de giftiga och de
ät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
