Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matsmältningsorganen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 MATSMÄLTNINGSORGANEN
vid hög ålder lika väl som för barn, är en kort sömn, »siesta», efter
måltiden lämplig. Korpulenta, blodfulla och för kongestioner till
huvudet disponerade personer böra dock motstå böjelsen för den
s. k. middagsluren.
Dessa och liknande förhållningsregler förstås mer eller mindre av
sig själva, och deras ändamålsenlighet erkännes också nästan allmänt
utan att dock lika allmänt efterlevas. Tvärt om brytes överallt
mycket däremot genom vanor, liknöjdhet. eller etikettens och
sällskapslivets fordringar, vilka bedrövligt nog i dessa såsom i så många
andra livets förhållanden hellre åtlydas än hälsolärans varningar, som
dock äro grundade på vår naturs lagar och behov. Hästar och
hundar driva vi t. ex. strax efter deras måltider ej gärna till större
ansträngningar, men i avseende på oss själva tillämpa vi ej alls så
strängt denna allmängiltiga regel. Hästarna befria vi gärna vid
utfodringen från tunga, tryckande seldon, men våra damer och
kavaljerer måste vid bordet lungt sitta i sina snörliv, uniformer och andra
tvångströjor.
Ätandets konst bör över huvud taget ej underskattas. Säkerligen
göra vi alldeles orätt, om vi uppfatta ätandet såsom endast ett
oundgängligt tillfredsställande av ett lägre behov, på vilket ej vore värdigt
att offra någon större tid eller omsorg. Tvärt om lär oss
erfarenheten och vetenskapen att ätandet just bör hava en viss karaktär av
njutning för att ej en stor del av dess nytta skall gå förlorad. Den
gamla satsen: »vi leva ej för att äta, utan äta för att leva» är
visserligen en enkel sanning men bör ej drivas in absurdum. Livet är nu
en gång sådant, att de flestas njutningar och livsglädje bliva
betydligt ringa, och en ökning av dem är ingalunda överflödig. Om det
nu enligt vår mening sålunda är förkastligt att göra omsorgen om
vårt näringsupptagande, våra måltider, till en oväsentlig sak, är det
dock ännu skadligare att förfalla till den andra ytterligheten och
gynna fråsseri och omåttlighet. Om de medmänniskor, för vilka
kanske knappt en enkel rätt och måhända alltid densamma står till
buds, kunna sägas vara olyckligt lottade, så måste å andra sidan
läckergommen, som fordrar en hel rad av rätter och viner, blott
alltför ofta böta med sin hälsa för dessa bordets nöjen. Här såsom i
allt är huvudsaken att ej låta måttliga och tillåtna njutningar gå till
missbruk och övermått, i vilket fall naturen förr eller senare straffar.
Själs- och sinneslugn och till och med glättig och munter
sinnesstämning bidraga ej oväsentligt vid måltiden ej blott till aptiten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
