- Project Runeberg -  Hemmets läkarebok /
261

(1924) [MARC] Author: Julius Lagerholm - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matsmältningsorganen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DIARRÉ OCH TARMKATARR 261

och härav blir följden, att uttömningarna antaga en mera
tunnflytande beskaffenhet.

Då den nedersta avdelningen av tarmkanalen deltager, uppträda
de ofta besvärliga och kvalfulla trängningarna, de s. k. tenesmerna,
vilka ofta åtfölja diarrén. Ju mera nedre delarne av tjocktarmen äro
delaktiga i sjukdomen, desto mera slemblandade äro avföringarna.

De allmänna symtom, som åtfölja tarmkatarren, äro allt efter
lättare eller svårare grader av sjukdomen olika. I lätta fall inskränka
de sig till obetydliga, oangenäma förnimmelser, »koller», i
underlivet o. d. I svårare fall tillkomma koliksmärtor, mattighet ofta i
ganska hög grad och ej sällan litet feber. Urinen blir sparsam och
koncentrerad, mörkare färgad.

Den akuta tarmkatarren förlöper i flertalet fall hastigt till full
hälsa, vanligen redan efter ett par dagar, högst två veckor.

Den kroniska tarmkatarren sluter sig till en akut eller utgör en
följd av någon svår sjukdom, i synnerhet tyfus och rödsot.
Symtomen äro oregelbundenhet i avföringen, omväxlande diarré och
förstoppning, känsla av tryck och spänning samt allehanda allmänna
symtom såsom huvudvärk, svindel, aptitlöshet, matthet o. s. v.

Behandlingen av den akuta tarmkatarren har, i synnerhet om det
är fråga om dietfel och skadliga ämnen, som inkommit med födan,
till uppgift att söka avlägsna det skadliga innehållet. På grund
härav giver läkaren vanligen ett avförande medel (ricinolja eller 30
centigram kalomel), ett förfaringssätt som ofta förvånar allmänheten,
vilken snarare väntar sig ett medel, som strax skulle hämma de
alltför rikliga uttömningarna. Ett renande lavemang av varmt
vatten (med tillsats av !?/.—1 proc. tannin) är även av nytta i början.
För övrigt måste stor stränghet i dieten iakttagas med avhållande
av alla mekaniskt eller kemiskt retande födoämnen. Endast litet
havresoppa, havregrynsgröt eller mjölk få förtäras; helst bör man
låta patienten en dag få fullständigt fasta. Vismuth (i pulver å 1
gram) är välgörande på grund av sin förmåga att desinficiera
tarmkanalen och hindra jäsningsprodukter därstädes.

Har man på ovannämnt sält sörjt för rening av tarmkanalen och
vila, kan man börja att tänka på opium, Thielemanns droppar och
dylika medel, som verka stoppande och hämmande på tarmarnas
rörelser; förut skulle ju detta vara att instänga och kvarhålla just
de skadliga ämnena. I alla svårare fall av tarmkatarr är det
rådligast, att läkaren får bedöma saken och föreskriva alla åtgärder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:29:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemlakbok/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free