Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matsmältningsorganen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
Gallsten
Gallstenar äro utomordentligt vanliga; troligen finnas de hos tio
av hundra personer, ehuru endast en av dessa 10, således endast tio
procent av alla med gallsten behäftade, hava några obehag av sina
stenar. En viss olikhet i åkommans geografiska utbredning tyckes
vara rådande, i det att den i vissa trakter är vanligare än i andra.
Säkert är att alla omständigheter, som föranleda en stagnation
(stockning) i gallan, också gynna stenbildningen. Såsom sådana
kunna anföras: insnörande klädesplagg, brist på kroppsrörelse, för
stora mellantider mellan måltiderna, vidare ärrbildningar,
sammanväxningar och svulster, som förändra gallvägarnes läge eller
trycka å desamma 0. s. v. På denna grund är åkomman också
vanligare hos kvinnor än hos män (3—5 gånger så ofta).
Materialet för stenbildningen lämnas av avstötta och sönder-:
fallna epitelceller från gallvägarna; dessa utgöra den »kärna»,
omkring vilken stenen bildas genom avlagring av kolesterin,
bilirubinkalk (från gallans färgämnen) samt något kolsyrad kalk.
Storleken av gallstenarna växlar från ett sandkorns till ett hönsäggs;
deras antal från en enda till massor. Formen är mångfaldig: rund.
oval, päronformig, mullbärsliknande, kantig, med »facetter»,
uppkomna genom de olika stenarnas tryck eller gnidning mot varandra
Vanligast ligga stenarna fria i gallblåsan, vars väggar äro
förtjockade och skrumpnade; de i gallgångarna befintliga härstamma från
gallblåsan, men kunna växa vidare i gallgångarna.
Ensamt närvaron av gallstenar framkallar i flertalet fall, såsom vi
redan omtalat, inga sjukliga företeelser. Ofta uppträda endast
obestämda besvär — obehag, lätta smärtor i levertrakten, lätt gulso!
o. d. — vilkas beroende av gallsten ej är lätt att i början igenkänna.
Karaktäristiska rubbningar pläga uppträda först då en sten
lämnat gallblåsan och inkommit i gallvägarna eller också vid närvaro
av gallstenar en infektion eller inflammationsprocess utvecklat sig i
gallblåsan eller gallvägarna. På någon av dessa anledningar beror
uppkomsten av det s. k. gallstenskolikanfallet. Vid anfallen kunna
stenar uttömmas i tarmen och på denna väg avlägsnas ur kroppen.
Vid oregelbundet sjukdomsförlopp kommer det till komplicerade
rubbningar av mångahanda slag, som dels kunna bero på stenarnas
inklämningar och vandringar, dels framkallas av tillstötande
inflammationsprocesser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
