Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andningsorganen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 ANDNINGSORGANEN
I fråga om dispositionen för tuberkulos har även patientens ålder
inflytande. Lungtuberkulosen förekommer oftast i ungdomen
mellan 15 och 30 års ålder. Även hos barn är sjukdomen ej sällsynt.
Efter 40:de året äro de akuta och svårartade formerna ’ mera
sällsynla, dock förekomma de även i senaste ålder, ehuru de då
vanligen ej hava så stor betydelse.
Tuberkelbacillen har den egenskapen att i de angripna
vävnaderna framkalla knölformiga bildningar. Dessa knölar, som givit
sjukdomen dess namn (det latinska ordet tuberculum betyder
knöl), avdö, emedan de sakna näringstillförande blodkärl, och
förvandlas därvid till en ostliknande massa. Vad nu vidare blir av
dem tyckes bero på den angripna vävnadens och kroppens
motståndskraft i allmänhet. Är det fråga om en för övrigt. frisk
organism, så förmår denna att skydda sig mot fienden genom att
»inkapsla” och oskadliggöra den ostiga tuberkelknölen, i det den
omgives med stark bindväv och liksom inspärras. På detta sätt är det
som t. ex. en börjande lungsot kan läkas genom att man lyckas
höja den angripnes allmänna hälsotillstånd medels god näring och
sunt levnadssätt. Man finner i så fall, huru de små börjande
tuberkelknölarna, som vanligen äro belägna i lungornas spetsar,
övergått i bindvävsärr, ofta även innehållande kalk. Är organismen
icke nog stark i striden utan försvagad genom medfödda sjukliga
anlag eller någon försvagande sjukdom, så blir utgången-en annan.
Tuberkelknölarna förstoras allt mer, den ostvandlade kärnan
upptager fuktighet och blir till tuberkulöst var, och allt större partier av
lungan angripas.
Den »läkta» tuberkulosen är visserligen botad, men en fara
slumrar dock ännu därvid. I den inkapslade, invandlade härden finnas
nämligen ännu länge baciller kvar, vilka visserligen äro avstängda
men dock mäktiga av utveckling, om inkapsligen genom någon
omständighet skulle sprängas och jordmånen åter bliva gynnsam för
dem. Sålunda kan, t. ex. om organismen genom sjukdomar etc. åter
nedsättes, tuberkulosen på nytt uppflamma från den gamla härden.
Tuberkulosen är till sin natur en kronisk, d. v. s. långsamt
förlöpande infektionssjukdom; det väsentliga i densamma är i det stora
flertalet fall den lokala åkomman. Där tuberkelbacillerna innästlat
sig, framkalla de bestämda anatomiska förändringar i organen och
först den härigenom betingade rubbningen i det mer eller mindre
viktiga organets förrättningar har inflytande på den övriga kroppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
