Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjärtats och kärlsystemets sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376 HJÄRTATS OCH KÄRLSLSTEMETS SJUKDOMAR
mer eller mindre slingrande. Arterstammarna hava ett möjligast
djupt och skyddat läge, på lemmarna vanligen nära benet. De ligga
på böjsidorna av extremiteterna, emedan de eljest under benens
böjning skulle utsättas för en tänjning, som medförde hinder för
blodets omlopp.
Förena sig två arterer, som komma från olika stammar, med
varandra, så uppstår en s. k. anastomos (förbindelsegren). Dessa
anastomoser äro mycket viktiga, i det att efter genomskärning av en
arter till en kroppsdel blodet genom dem kan på omvägar komma
till denna och tillföra densamma tillräckligt med blod. Då en
avhuggen arter aldrig läkes tillsammans med sin centrala stump och
ett återställande av blodomloppet i det tillhörande området således
ej kan ske på den gamla vägen, utvidga sig nu i stället en eller
flera av dessa förbindelsegrenar från en annan stam till samma
storlek som den avhuggna och övertaga blodtillförseln till områjlet.
I vissa kroppsdelar finnas dock icke anastomoser mellan de olika
artererna, utan de bilda vad man kallar ändarterer, vilka ensamma
försörja ett område. Härav följer också att vid tillstoppning, t. ex.
genom så kallad »blodpropp», av ett sådant kärl dess område
avstänges från näringen genom blodet och därför också avdör,
hemfaller åt s. k. nekros, vilket ej behöver inträda, då en
förbindelsegren finnes, som Övertager blodtillförseln. Sådana ändarterer äro
t. ex. de i hjärnan, i tarmarna, i njurarne och i lungorna. Man
förstår för den skull väl, varför blodpropp i hjärnan lätt kan
framkalla en obotlig förlamning, i det att det område, som förses av
det härvid tillstoppade kärlet, går under och möjligen endast
ersättes av ärrvävnad, då däremot vid blodpropp i en extremitet eller
skada därstädes, som genomskurit en arterstam, blodomloppet på
ett underbart hastigt och fullständigt sätt återställes genom
förbindelsegrenarna.
Lungarteren (arteria pulmonalis) är omkring tumtjock och utgår
från högra hjärtkammaren; den går uppåt i linje med vänstra
bröstbensranden och delar sig under den s. k. aortabågen i tvenne
grenar, en till vardera lungan. Dessa grenar dyka in i lungorna vid
lungroten nära intill luftrörens grenar och fördela sig på samma
sätt som dessa i allt finare små grenar, vilka slutligen övergå i
lungkapillärerna, som ligga omedelbart under lungblåsornas tunna
väggar. Lungarteren för, såsom ovan angivits mörkt, venöst blod,
vilket i lungorna genom avgivande av kolsvra m. m. samt
upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
