Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjukdomar i ämnesomsättningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416 AÄMNESOMSÄTTNINGENS SJUKDOMAR
äggviteämnena bildade som det ur födan omedelbart upptagna fettet
för vidare sönderdelning, och därför gynna de i hög grad
avlagringen av fett inom kroppen. Vår föda är nu vanligen »blandad»,
d. v. s. består samtidigt av de tre huvudslagen näringsämnen:
äggvita, fett och kolhydrat; det är därför i de flesta fall ett överskott
i födan av alla dessa tre ämnen eller åtminstone av fett och
kolhydrat, som betinga fettavlagringen. En människa kan alltså bliva
fet, även om hon förtär ganska litet fett, men mycket äggvita och
kolhydrat. Vidare kan hon också bliva fet, om hon förtär litet
kolhydrat men mycket kött och fett.
En sak, som har stort inflytande på uppkomsten av fetma, måste
vi särskilt framhålla, nämligen bruket av alkoholhaltiga drycker.
Man behöver blott tänka på, huru vanlig fetma är hos t. ex. bryggare,
ölutkörare, krögare och andra, som förtära mycket spirituosa, för
att konstatera detta. I synnerhet gäller detta am ölet, som utom
alkohol även innehåller avsevärt med kolhydrar.
En annan omständighet, som vi redan ovan vidrört, är inflytandet
av kroppsrörelse; vi se tydligen, att ett stillasittande och overksamt
liv i hög grad befordrar fetmans uppkomst. Vissa sjukliga tillstånd
tyckas också hava inflytande; så ser man t. ex. blodfattiga
(anämiska) personer ej sällan hava anlag att bliva feta, detta dels
beroende på nedsatt oxidationsförmåga hos kroppen, dels på den
bristande muskelverksamheten hos dylika personer. På samma
orsak beror tydligen också den fetma, som vi ej sällan se utbilda sig
hos personer, vilka efter ett slaganfall blivit mer eller mindre lama.
Att ett medfött anlag för fetma ofta existerar, är en sak, som ej
kan förnekas; det visar sig ej sällan inom vissa familjer och ofta
redan vid unga år; eljest uppträder större fetma vanligen ej före
trettionde året och över huvud oftare hos kvinnor än has män.
Det är ej blott i det yttre, som den korpulente har sin fettmassa
avlagrad. Även i talrika inre organ äger en betydlig fettavlagring
rum, såsom i tarmkäxet, mellangärdet, hjärtsäcken, njurkapseln etc.
Att kroppens omfång och kroppsvikten under sådana
omständigheter måste i hög grad tilltaga, faller av sig självt. Såsom
hållpunkt kunna vi nämna, att en medelstor, fullvuxen man ej plägar
väga över 85 kilogram, och att hos kvinnor en vikt av mer än 75
kilogram i allmänhet måste anses för hög.
De besvär, som en korpulent till följd av sin kroppsmassa
kommer att känna, kunna vi nu närmast tänka oss. Vid varje rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
