Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rörelseorganen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRONISK LEDGÅNGSREUMATISM 427
böra ej föranleda till avbrott i salicylsyrebhandlingen; stark
aptitlöshet, kräkningar, särdeles kvalfull öronsusning, nervös uppretning
över huvud, svindel, andnöd och yrsel äro däremot företeelser, som
tvinga till att upphöra med medlet eller inskränka bruket av
detsamma. Vid bestående hjärtkomplikation bör man redan från
början vara försiktig med doseringen; många sådana sjuka fördraga
dock även stora doser. Aspirinet framkallar svettning vanligen i
högre grad än de övriga salicylsyremedlen. Såsom
ersättningsmedel för salicylsyrepreparaten har man försökt antipyrin, salipyrin,
jodkalium m. fl., vilka dock alla ej på långt när uppväga dessa.
Våtvärmande omslag kring lederna kunna ibland göra nytta, men
böra användas med försiktighet liksom alla andra lokala medel och
endast efter läkares anvisning.
Då läkaren konstaterat närvaron av en hjärtkomplikation, kan han
ordinera en isblåsa på hjärttrakten, att ligga oavbrutet eller med
pauser. Vanligen fördrages den gärna av patienten. Vid isblåsans
användning måste genomvätning av den sjuke noga undvikas. Vid
alla akuta hjärtkomplikationer måste patienten naturligtvis iakttaga
största stillhet och ro; behandlingen av de kvarstående
förändringarna i hjärtklaffarna, de kroniska hjärtfelen, omtala vi uti kapitlet
om dessa.
Kronisk ledgångsreumatism.
Den kroniska ledgångsreumatismen benämnes också ofta av
allmänheten »gikt», av många också fattigmansgikt, i motsats mot
den »äkta gikten», »de rikes gikt», vilken vi nyss utförligare
beskrivit och som ofta synes härleda sig från ett yppigare levnadssätt. Men
om också den kroniska ledreumatismen vanligast förekommer hos
de Yattigare klasserna, så skonar den ej heller alltid de mera
vilmående. Med samma rätt kunde man kanske kalla den för
»kvinnornas gikt», eftersom den är betydligt vanligare hos kvinnor än
hos män, vilka dock ingalunda äro säkra för densamma.
Sina offer uppsöker denna sjukdom i synnerhet hos personer
efter det 40:de året, oftast dock vid 50 å 60 år. Att den i de flesta
fall ej förorsakas av samma bakterie, som åstadkommer den
reumatiska febern, är antagligt; hjärtlidanden äro vid densamma ej
vanliga. Snarare är det ihållande skadliga inflytanden på andra
områden, som ligga till grund, i synnerhet fuktiga bostäder, arbete i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
