Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Njurarnas och urinvägarnas sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444 NJURARNAS OCH URINVÄGARNAS SJUKDOMAR
utträdet av vätska i vävnaderna och å andra sidan betingar
blodplasmaäggvitans utträde genom njurarna och uppträdande i urinen.
Vattensotens behandling är i många fall en av de viktigaste
uppgifterna, då det gäller njurlidanden; de höggradiga svullnaderna och
utgjulningarna äro nämligen för de sjuka en stor källa till plågor
och faror. Utgjutning i lungsäcken, hjärtsäcken eller bukhålan
försvårar andningen och blodcirkulationen.
Behandlingen av vattensoten sammanfaller visserligen i det hela
med behandlingen av det njurlidande, som ligger till grund därför;
vi vilja dock här angiva de metoder, som särskilt avse avlägsnandet
eller förbättrandet av vattusoten. Härvid komma i första hand
medel, som uppväcka och öka njurarnes avsöndringsförmåga, s. k.
urindrivande eller diuretiska medel. Utom drycker, som hava denna
verkan, såäsom mjölk, mineralvatten o. s. v., hava vi härvid speciella
läkemedel, såsom kaliumacetat, diuretin, koffein m. fl. En förökning
av svettsekretionen är även verksam, den kan framkallas genom
»varm luft», våtvarma inpackningar, varma bad med efterföljande
inpeckning i varma yllefiltar o. s. v. Även förökning av
vattenutsöndringen genom tarmen medelst avförande medel kan vara på
sin plats. Slutligen kan läkaren, om de ovan angiven medlen cej
medföra önskad verkan, söka avlägsna vätskan genom rent
mekaniska ingrepp, såsom instickande av små dränagerör i huden och
uttömmande av utgjutningarna i kroppshålorna medelst s. k.
punktion med en troikar, operationer som dock äro dubbelt farliga hos
en med njurlidande behäftad, och som därför måste företagas av
läkaren med iakttagande av de samvetsgrannaste antiseptiska
försiktighetsmått.
Uränmien är en månggestaltad komplex av företeelser, som alltid
hotar en i synnerhet med kroniskt njurlidande behäftad patient och
som uppstår, då njurarna till följd av sjukdomsprocesser eller
svårare skador ej längre äro i stånd att fylla sin uppgift inom
organismen. Urämien kan tydas såsom en förgiftning med ämnen vilka
normalt skulle utsöndras genom njurarna. Vilka dessa giftiga
ämnen i grunden äro, är dock ingalunda fullt klart. Man har förr
ansett skullen ligga hos urinämnet, än hos kolsyrad ammoniak,
än hos de s. k. extraktivämnena; numera är man böjd för att ansc,
att icke en bestämd substans utan samtliga de genom
njuravsöndringens otillräcklighet i kroppen kvarhållna ämnena böra göras
ansvariga för uppkomsten av denna förgiftning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
