Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Njurarnas och urinvägarnas sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRONISK NJURINFLAMMATION 451
I de sista stadierna förändrar sig dock denna beskaffenhet av
urinen vid skrumpnjure, när hjärtat börjar bliva dåligt; urinmängden
avtager då, äggvitehalt och specifik vikt ökas.
Förändringarna i cirkulationsapparaten äro vid skrumpnjuren
särskilt starkt utpräglade; en hård, spänd puls och förstoring
(hypertrofi) av hjärtat inställa sig och slutligen visa sig tecken på att
hjärtat ej längre är i stånd att fylla sin uppgift, i det att dess
verksamhet blir svag och oregelbunden, andnöd och hjärtklappning
uppträda samt en vattusot, beroende på stockning i kärlsystemet och
därför av annan karaktär än de vid föregående former beskrivna
valtensvullnaderna, vilka vid skrumpnjuren saknas eller endast äro
obetydligt uttalade.
Av andra symtom kunna nämnas de mångfaldiga tecknen på
kronisk urämi, vilka i lättare grad och med större eller längre
avbrott kunna bestå i åratal; sådana äro t. ex. kväljningar, kräkningar,
diarréer, hudklåda o. s. v. Även kunna, såsom vi ovan påpekat,
mitt under skenbar hälsa svåra akuta anfall av urämi plötsligen
utbryta med kulvulsioner, medvetslöshet, blindhet, psykiska
rubbningar m. m.
Särdeles vanliga äro vid skrumpnjure blödningar, t. ex. utom
njurblödningar, näsblödningar, hjärnblödningar, blödningar i ögats
näthinna, mera sällan blödningar från tarmkanalen, livmodern,
under huden, i örats trumhåla m. m. Dessa blödningar medföra ju
alltid stora faror, hjärnblödningar omedelbar livsfara.
Sjukdomens långvarighet är på grund av dessa smygande förlopp
och växlingar ganska svår att bedöma. Man vet genom tillfälliga
iakttagelser, att det kan dröja ända till fem eller sex år från den
händelsevis gjorda upptäckten av äggvita i urinen, tills de första
tydliga sjukdomstecknen visa sig; det vidare förloppet beror på
utvecklingen av de två farligaste följderna, nämligen urämien och
hjärtsjukdomen; därnäst komma såsom orsaker till slutet
hjärnblödningar och andra ovannämnda komplikationer.
Det finnes dock även fall, som hava ett gynnsammare förlopp,
ja till och med kunna övergå i full hälsa, i det att visserligen under
åratal vid varje undersökning en ringa mängd äggvita i urinen
konstateras, men sjukdomen ej vidare tyckes göra några framsteg och
inga rubbningar från hjärtat och kärlen infinna sig. Antagligen har
det här varit fråga om skrumpning endast av ett begränsat parti
av njuren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
