Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjärnsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRNBLÖDNING OCH HJÄRNUPPMJUKNING 507
Även hjärnblödningen beror på en sjukdom i kärlets vägg på det
ställe, där bristningen äger rum. De viktigaste härvidlag
ifrågakommande kärlsjukdomarna äro dels en på syfilitisk grund stående
affektion av kärlväggen, dels den s. k. ”arteromatosen”, som
uppträder hos gamla, hos alkoholister och hos gikt- och sockersjuka. I alla
dessa sjukdomar angripas ofta arterernas väggar, vilka bliva sköra
och bräckliga och ej sällan visa större eller mindre utbuktningar.
Såsom föranledande hjärnblödningens uppkomst hos personer
som hava på ovannämnt sätt förändrade arterväggar, kunna vi
nämna omständigheter, som öka blodtrycket, t. ex.
muskelansträngningar, starkare sinnesrörelser, övermått i mat och dryck m. m.
Äldre folk och män äro därför mera disponerade för
hjärnblödningar och även trombotiska hjärnuppmjukningar än yngre personer
och kvinnor. Träffas en ung person av ett slaganfall, är det i de
allra flesta fall fråga om ett hjärtfel eller en för något år sedan
ådragen syfilis. 1
Ehuru en hjärnblödning i de flesta fall kommer plötsligt, kan den
dock, om springan i kärlen är mycket obetydlig, ibland inträda
tämligen långsamt. Ibland föregås katastrofen under längre eller
kortare tid av vissa förebud, framför allt huvudvärk och svindel; ej
sällan kan det här redan hava varit fråga om smärre blödningar, vilka
ej träffat någon viktigare punkt av hjärnan. Själva ’slaganfallet
inledes ofta med illamående och kräkningar. Vid stor och hastig
blödning eller vid emboli i ett större hjärnkärl inträda genast stora
cirkulationsrubbningar i hjärnan, och det utgjutna blodet kan genom
sitt tryck hämma även avlägsnare hjärndelars verksamhet. Den
sjuke förlorar medvetandet, störtar i många fall till marken, såsom
träffad av ett »slag». Medvetslösheten kan räcka kortare eller längre
tid (till flera dagar), och om stora och viktiga delar av hjärnan
träffats, övergår den direkt genom förlamning av hjärtat och andningen
i döden; vanligen vänder dock medvetandet åter.
Under det att medvetslösheten råder, plägar andningen vara djup
och rosslande genom slemanhopningar i luftstrupen. Ansiktet är,
i synnerhet vid hjärnblödning, rodnat, pulsen långsam och full,
pupillerna vidgade och ofta olikstora. Ibland äro ögonen
tvångsmässigt vridna åt ena sidan, och det visar sig att denna sida just
är den, som träffats av blödningen.
Utom dessa plötsliga fall finnas nu, som vi redan påpekat,
sådana, där medvetslösheten infinner sig långsamt och i regeln under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
