Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjärnsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EPILEPSI 537
krampanfallet är huvudet vanligen böjt bakåt och tänderna fast
sammanpressade. Bålen är krökt, lemmarna sträckta, endast
fingrarna i allmänhet böjda över den inuti handen inslagna tummen.
Då även andningsmusklerna deltaga i krampen, står också
andningen stilla och snart inställer sig en blåaktig färgning av det i
början bleka ansiktet. Denna allmänna »toniska» kramp räcker
vanligen endast helt kort tid, en fjärdedels till en halv minut.
Därpå följer den andra perioden av krampanfallet, den »kloniska»
krampen. Ansiktet rycker och. förvrides på det häftigaste sätt,
ögongloberna rulla hit och dit eller dragas tidvis långt åt den ena sidan
Tungan framsträckes kraftigt och drages åter in, huvudet slår
häftigt mot underlaget, arm-, ben- och bålmuskler äro säte för
oupphörliga stötvisa ryckningar. Om sättet att skilja hysteriska anfall
från epileptiska, vilket ibland kan vara ganska svårt, hava vi vid
hysterien ordat.
Under krampen kan den sjuke skada sig mera eller mindre;
särdeles vanligt är, att han biter sig i tungan. Krampen varar van
ligen flera minuter; därefter upphöra ryckningarna, ofta efter ett
djupt suckande andetag, och nu följer anfallets tredje stadium, den
s. k. epileptiska coman, en djupt, medvetslös dvala med lugn
andning och med försvinnande av ansiktets blåfärgning. Denna coma
övergår småningom i vanlig’ sömn, som kan räcka flera timmar.
I andra fall är det dval- eller sömnlika stadiet mycket kort, så att
de sjuka påfallande hastigt repa sig från anfallet. E; sällan
kvarstår dock flera dagar tydlig efterverkan av anfallet; de sjuke hava
huvudvärk, känna sig matta och ledbrutna, äro retliga och
nedstämda till lynnet. Ej sällan känna de till och med någon tid efteråt
ganska häftiga smärtor i musklerna, i synnerhet i bålen. .
Utom de nu skildrade typiska häftiga krampanfallen (»grand
mal»), kan epilepsien ock uppträda i betydligt lättare och mindre
påtagliga anfall, vilka visa sin samhörighet med sjukdomen, genom att
de med tiden kunna övergå i utpräglade anfall ay fallandesot. Dessa
lindrigare anfall (»petit mal») bestå ibland i en hastigt övergående
svindel, en lindrig vanmakt, svimning eller till och med blott en
mycket kortvarig rubbning av medvetandet (»absence»), utan att
det kommer till några krampanfall. Ej sällan förebådas även dessa
lindriga anfall av en aura, liknande den vid de utpräglade anfallen.
De lindrigaste s. k. »absencerna» visa sig i att de ifrågavarande
personerna kanske mitt i någon sysselsättning (såsom samtal,
kort
68 — Hemmets Läkarebok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
