Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ögats sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
565
Sjukdomar i hornhinnan
Skrofulös hornhinneinflammation (Keratitis phlyctenulosa) är en
ibland de vanligaste sjukdomarna i den fina genomskinliga
hornhinnan, som i friskt tillstånd saknar blodkärl och får sin näring
endast genom saftströmning från omgivningen. Sjukdomen har
samma orsaker som den skrofulösa bindehinneinflammationen,
vilken vi nyss skildrat, och förekommer liksom denna och ofta i
förening med densamma mest hos skrofulösa barn och yngre individer.
Under starkt tårflöde och stor ljusskygghet (barnen öppna ofta ej på
hela dagar sina ögon utan gömma ansiktet i kudden) bilda sig på
hornhinnan små gråaktiga upphöjningar, som snart bliva såriga.
. Dessa läkas ej sällan redan efter en vecka, men i de flesta fall uppstå
efter kort tid nya, och sjukdomen kan på dettå sätt vara i månader.
Det är visserligen sällsynt att hornhinnan genombrytes, men vid
läkningen kunna mer eller mindre ogenomskinliga vita, grumlade
fläckar kvarstå, vilka i hög grad störa eller till och med förstöra
synen. Genom den nedsättning av synen, som fläckarna förorsaka,
kan även skelning (vindögdhet) förarledas, i det att det svagsynta
ögat, som ej kan fixera, avviker åt ena sidan.
Då det vanligen är fråga om svaga barn, kan man ofta ej hoppas :
förbättring av lidandet förr än efter längre tid. Ögonen böra ej
förbindas; för starkt ljus bör mildras genom förhängen,
ögonskärmar eller mörka glasögon. Ögonlocken böra öppnas endast med
— stor försiktighet, emedan man annars lätt kan åstadkomma
smärtsamma små bristningar i ögonlocken vid ögonvinklarna. Barnen
få dock icke vara i alldeles mörkt rum och få ej tillåtas att borra
huvudet i kuddarna. Läkare måste naturligtvis tillfrågas och när- :
mare föreskriva behandlingen med indrypning av droppar för
ljusskyggheten, varma baddningar, salvor o. s. v. Kalomel är ett
ströpulver som icke sällan föreskrives; härvid måste ihågkommas
att om patienten samtidigt invärtes får något jodhaltigt läkemedel,
kalomel på inga villkor får användas, emedan det i så fall verkar
starkt frätande på ögat. :
Den allmänna behandlingen är säkerligen viktigast av ’allt, en sak
som vi redan i fråga om bindehinneåkommor betonat. Frisk luft,
renlighet, god näring, lantvistelse, bad o. s. v. samt järnmedel och
den vid skrofler så mycket med fördel använda levertranen äro
härvid att förorda. Efter sjukdomen kvarstå, såsom vi ovan sagt, små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
