Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ögats sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
574 ÖGATS SJUKDOMAR
föremålet, det högra ögats och det vänstras, sammansmälta till en
vild. Förlamas någon eller några av ögats muskler, uppstår genast
fel. Man ser dubbelt.
Denna ögonens samsyn är ganska viktig för oss; genom den är
det som vi egentligen bedöma avstånden i blickens riktning och få
ett vad man kallar »stereoskopiskt» seende; en enögd kan
visserLgen genom lång vana få stor övning härvidlag, men han saknar
alldeles den säkerhet, som samsyn med två ögon skänker; skall en :
enögd t. ex. från sidan slå i ett framför honom stående glas,
händer det mycket ofta, att han slår framför eller bakom glaset. Vid
den vanliga skelningen (strabismen) avviker det ena ögat inåt eller
utåt vid fixering av ett föremål, men ögonens rörlighet är för övrigt
normalt bibehållan åt alla sidor. Den skelögde ser dock icke dubbelt
mera än vid själva uppkomsten av felet; han lär sig nämligen snart
att fullständigt ur sitt medvetande utesluta den störande bilden,
som tillhör det avvikande ögat, ungefär på samma sätt som man
med litet övning kan med ena ögat se i en tub och samtidigt hålla
det andra ögat öppet utan att generas av dess bild.
Den vanligaste formen av skelögdhet är den konvergenta, d. v. s.
det ena ögat avviker vid fixering inåt. Den grundlägges vanligen
redan i 3—6 levnadsåret och har mycket ofta sin orsak i ett fel i
ögats bildning, ögats längdaxel är nämligen för kort och följden
härav blir s. k. hypermetropi eller översynthet, varvid ögats
ackommodation vid syn på nära håll måste i abnormt hög grad ansträngas,
för att linsen skall kunna samla ljusstrålarna till en bild å näthinnan.
Ackommodationsmuskeln och de inåtvridande musklerna äro nu,
som vi ovan sagt, samordnade (vid syn på nära håll anstränga vi
ackommodationen och vrida samtidigt ögonen inåt) och i följd härav
har vid stark spänning av ackommodationen ögat benägenhet att
vridas långt inåt. Om nu, som ofta är händelsen, det ena ögat är
svagare, blir det just detta svaga öga, som avviker inåt. Man finner
nästan alltid, att hos barn, som skela, det avvikande ögat är
behäftat med något fel, t. ex. det är kortare (mera hypermetropiskt)
än det andra, det har en hornhinnefläck, uppkommen genom en
skrofulös hornhinneinflammation, en medfödd starr eller dylikt.
Vi ägna här skelningen litet vidlyftigare omnämnande, emedan
det är en så viktig sak att redan tidigt uppmärksamma den hos
barnen och vidtaga åtgärder mot densamma, om något hopp skall
finnas alt övervinna denna i hög grad vanprydande åkomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
