Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Havandeskap, förlossning och barnsäng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626 HAVANDESKAP, FURLOSSNING OCH BARNSÄNG
halvtimes tid lossat densamma från livmoderns vägg och drivit
den ned i slidan, varifrån den antingen av sig själv eller genom
tryckning på buken ovan blygdbensfogen jämte lindrig dragning i
navelsträngen utskaffas. Att draga i navelsträngen för att lösa
efterbörden är ett stort fel, som kan bringa stora faror ej blott genom
navelsträngens bristning inuti kvinnans födslovägar utan även på
det sält, att man därigenom rent av kan vända ut och in på en
slapp livmoder (inversion av livmodern).
Under efterbördsstadiet avgår blod stötvis med eftervärkarna.
Livmodern bör under hela efterbördsstadiet hållas sammandragen
till en hård, klotformig massa, kännbar genom bukens betäckningar
strax ovanför blygdbensfogen. Större blödning visar på slapphet
i livmodern, vilken i vanliga fall kan behärskas med litet massage
genom bukbetäckningen, varigenom livmodern retas till
sammandragning.
Förlossningen varar olika länge, beroende på flera
omständigheter, såsom värkarnas styrka, fostrets storlek, bäckenets vidd hos
barnaföderskan m. m. Hos förstföderskor varar förlossningen
vanligen betydligt längre än hos omföderskor. Särskilt långvarig
plägar förlossningen vara hos äldre förstföderskor (över 30 år).
I genomsnitt räcker förlossningsarbetet hos förstföderskor 20—22
timmar och hos omföderskor 12—1535 timmar, varvid största delen av
tiden i båda fallen kommer på öppningsperioden.
Utdrivningsperioden varar hos förstföderskor omkring 1?2/, timme, hos
omföderskor knappast 1 timme.
Fostrets läge vid slutet av havandeskapet kan växla något, men
i de allra flesta fall är huvudet riktat nedåt och böjt med hakan
mot bröstet, knäna äro uppdragna mot buken, så att sätet kommer
att ligga uppåt. I i det stora flertalet fall är också fostrets rygg
riktad framåt. Det första parti, som visar sig vid framfödandet, är
i allmänhet nacken. I ett fåtal fall ligger fostret vänt på motsatt
sätt, med sätet och fötterna nederst, så itt dessa vid födelsen
komma först. Detta läge är ingalunda något egentligen abnormt,
men en viss större risk är alltid förenad med detsamma för fostrets
del, i det att navelsträngen lätt kan komma i kläm, då huvudet skall
framfödas, och detta medför fara för fostrets kvävning, om den ej
kan lösas tillräckligt fort.
En mängd mer eller mindre sällsynta avvikelser från normala
lägen av fostret finnas, vilkas beskrivning här skulle bliva alltför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
