Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Digivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FÖRSTA STEGEN 717
lösas; dessa uppträda dock i synnerhet hos barn, som därjämte
t. ex. lida av »engelska sjukan», och vid sådana s. k. »tandslag»
bör man Oovillkorligen tillkalla läkare, ty det kan lätt i stället vara
fråga om ganska allvarsamma saker, svåra nervsjukdomar eller dyl.
Barnen äro under tandsprickningen utan tvivel mindre
motståndskraftiga än eljest; de påverkas lättare av allehanda skadliga
inflytelser, äro, om man så vill säga, mera disponerade för olika
sjukdomar. Men det är ej tillåtligt att vid sammanträffandet av en
sjukdom med tandsprickningen därför utan vidare sätta dem bägge
i orsakssammanhang. Man bör fastmer vid denna förminskade
motståndskraft hos de späda under tandsprickningsperioden
ägna dem fördubblad omsorg och uppmärksamhet.
Försenad tandsprickning och oregelbundet genombrott av
mjölktänderna kunna vara tecken på rakitis eller »engelska sjukan».
Under tandsprickningen bör man alltså noggrant skydda barnet
från alla skadliga inflytanden och lägga särskild vikt på en lämplig
föda, i synnerhet om tiden sammanfaller med den viktiga
avvänjningsperioden. Ofta hör man framställas den frågan, om det ej
vore lämpligt att genom något skärande instrument »öppna
tandköttet» och därigenom underlätta tandens genombrott. Ett sådant
ingrepp är dock både onödigt och onyttigt. Mödrarna giva sedan
gammalt gärna barnen fasta föremål, på vilka de få tugga, t. ex.
violrot, urkokta ben, bitringar. Så vida ej renligheten därmed
inskränkes, finna vi häri intet ont; klådan minskas ju måhända
därigenom.
De första stegen
Särskild uppmärksamhet bör skänkas barnens första försök att
höja huvudet, dess första försök att sitta, stå, gå. Friska barn höja
redan tidigt på huvudet, ofta redan efter några veckor, sittförsök
göra de redan vid fyra till fem månaders ålder; de barn, som ej
vid sju å åtta månader kunna sitta, äro nästan alltid rakitiska eller
som det vanligen kallas hava »engelska sjukan». Under nionde
eller tionde månaden börjar barnet vanligen försöka stödja på
fötterna och krypa omkring, och sedan det någon tid hållit på härmed,
försöker det en vacker dag att resa sig upp med stöd av någon
möbel eller dylikt. Småningom lämnar det också sitt stöd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
