Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Digivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTGJORD UPPFÖDNING AV SPÄDA BARN 721
av konkreta sinnliga föremål, måste man först taga hänsyn till
vården av dess sinnen och därvid i synnerhet ögat och örat. Man
kan lätt leda och odla barnets egna övningar av sina sinnesorgan.
Ögat bör således under den spädaste åldern skyddas för allt för
starkt och skarpt ljus, och man bör akta det för plötsliga
övergångar från mörker till ljus. Då barnet föres ut i det fria, får solen
ej skina det mitt i ansiktet. För övrigt må här också erinras, att
vid all skötsel av barnets ögon den noggrannaste renlighet bör
iakttagas, så att t. ex. därvid ej nyttjas svampar eller handdukar,
som av andra personer användas, ty barnets ögon liksom dess
slemhinnor i allmänhet äro mycket känsliga för inflammationer, och
sådana kunna lätt på detta sätt överföras.
I avseende på hörselorganens vård bör tillrådas, att barnen väl
aktas för starka och gälla ljud och i synnerhet för plötsligt buller och
dylikt. Dessa verka mycket häftigare på de små än på fullvuxna
personer. De äro skadliga ej endast för barnets öron; obehagliga
ljud och häftigt buller försätta lätt barnet i förskräckelse och gråt,
och särdeles om barnet har sjukliga nervösa anlag kunna härigenom
nervlidanden, hysteri eller dylikt komma till utveckling.
Man skulle kanske tro, att barnens rent själsliga anlag under den
spädaste åldern äro så outvecklade och slumrande, att någon
påverkan av dem ej är tänkbar, och att all slags uppfostran i
moraliskt och intellektuellt hänseende först faller inom den senare
barnaålderns skede. Men man skulle då helt säkert misstaga sig. Även
dibarnet med dess vaknande sinne är i viss mån mottagligt för
ont och gott, och tidigare än man tror tager det intryck, som kanske
i många avseenden bliva grundläggande. Vad som härvid i
synnerhet spelar en roll är efterhärmningsdriften, som tidigt vaknar,
och vanans makt. Att själsegenskaper, goda och dåliga, äro i
egentlig mening nedärvda och medfödda, är nog endast delvis en
sanning; den nyfödda människan är ett mjukt, bildbart ämne, och
säkert kunna, om det blott sker tidigt, dåliga anlag kvävas i sin rot
och däremot de goda vårdas, värnas och utvecklas. Den första
grunden för all uppfostran, till och med redan dibarnets, är att undvika
och från barnet avlägsna allt, varvid det ej får vänja sig, men
däremot inom kretsen av dess vanor endast bringa det, som är gott,
skönt och sedligt.
Föräldrarna och i främsta rummet modern tillkommer denna
dyra plikt, som ju förefaller helt naturlig och borde vara en av
kvin
91 — Hemmets Läkarebok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
