Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sår och sårbehandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORTFATTADE VIKTIGA REGLER VID SAÅRBEHANDLING 783
Efter uttömning av varet och rengöring medelst antiseptisk vätska
kan man med fördel använda ett våtvarmt omslag. FHärvid blötes
en kompress i antiseptisk vätska t. ex. karbolvatten (2 96) eller
kreolinlösning (1 Z0), urvrides och anbringas på såret. Den
sålunda fuktade kompressen betäckes med ett stycke vattentätt tyg
(vaxduk, guttaperkataft), vilket åt alla sidor bör överskjuta
densamma. Ovanpå det hela lägges rikligt med vadd eller andra
värmande saker, och det hela fästes medelst en binda.
Ett sådant våtvarmt omslag, som får ligga ett dygn, visar sig
ofta hava särdeles god verkan. Värken och ömheten lindras, såret
renar sig, och man kan snart åter övergå till att behandla såret
torrt med användning av något av de ovan angivna sårpulvren,
t. ex. jodoform.
Små sår skola icke föraktas utan skänkas noggrann vård, ty även
de minsta sår, t. ex. nålstyng, sylstyng, rispningar av rostiga spikar
m. m. kunna bliva ingångsporten för en blodförgiftning. Stickor,
törntaggar o. d. uttagas snarast möjligt, såret bringas att blöda för
att möjligen utskölja föroreningar, och därpå tvättar man med
antiseptisk vätska samt täcker med förband. Små sår, djupa nålstyng
o. d. å fingerblommorna innebära en särskild fara, nämligen
möjligheten av en infektion i fingersenornas skidor. En inflammation i
senskidorna kan hava senans avdöende och orörlighet av fingret
till följd. I detta avseende äro sår å tummen och lillfingret farligast,
ty senskidorna å dessa fingrar sträcka sig längre än de andras och
gå ända upp till handloven.
S. k. muschplåster äro endast goda, om de äro desinficierade.
Att fukta dem med läpparna och därpå anbringa dem på sår är,
såsom vi lätt inse, olämpligt. Om en annan med läppar eller tunga
fuktar plåstret, kan t. o. m. fara finnas för överförande av
sjukdomar såsom tuberkulos, syfilis m. fl. Ett gott sätt att täcka små
sår är att däröver lägga litet ren gas eller bomull och pensla fast
denna medelst litet elastisk kollodium, som finnes å apoteken.
Bomullen kan även fästas medelst omvirande, t. ex. om ett finger, med
en lång remsa häftplåster, så att varje varv täcker en del av det
föregående. Häftplåster bör i allmänhet ej läggas direkt på ett sår.
»Tutor», i synnerhet av gamla handskfingrar, böra aldrig
anbringas omedelbart på ett sår. Ovanpå ett tillräckligt lager av ren gas
eller bomull kunna de dock vara bekväma; de böra aldrig sitta
hårt åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
