- Project Runeberg -  Hemmets läkarebok /
841

(1924) [MARC] Author: Julius Lagerholm - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Läkemedlen och deras användning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

841

Maskfördrivande medel

Bandmask. Bandmasken och dess livsförhållanden jämte
symtomen på bandmask hava vi i det föregående (sid. 179) skildrat.

Ingen kur mot bandmask bör företagas utan läkares övervakande
och utan att läkaren konstaterat så väl att bandmask förefinnes som
att vid kuren »huvudet» av masken verkligen avgått, varför han
måste sättas i tillfälle att noggrant undersöka alla uttömningar efter
maskmedlets ingivande.

En bandmaskkur är ingen fullständigt likgiltig procedur; medlen
äga alla en viss grad av giftighet, och på en klen person kan kuren
verka ganska nedsättande. Till och med dödsfall ha inträffat,
varför alla bandmaskkurer böra tagas med största allvar och
försiktighet. Är det säkeort -konstaterat av en läkare, att bandmask
förefinnes, bör dock en kur företagas, men som flera saker i
tarmuttömningarna kunna för den icke sakkunnige vara förvillande lika
bandmask, måste en läkare härvid alltid fälla utslaget. Är magen
för tillfället i olag, uppskjutes bandmaskkuren.

TAnia mediocannellata, en form av bandmask, av vilken de
enskilda lederna ofta alltemellanåt avgå var för sig och upptäckas
som små, något över centimeterlånga, platta »maskar», är något
svårare att fördriva än den vanliga tenia solium och den i Norrland
mest förekommande botriocephalus latus. De båda sistnämnda avgå
vanligen i långa bandformiga bildningar; de kunna uppnå en längd
av flera meter.

Filicisextrakt är det medel, som hos oss mest användes för
fördrivande av bandmask. Det tages bäst i gelatinkapslar. Övriga
medel är kusso, kamala, granatbark m. fl.

Spolmask (ascaris lumbricoides) liknar en »daggmask». Hanen
är omkring 23 centimeter lång, honan något längre. Masken bebor
tunntarmen, men kan vandra upp i magen, ja, till och med utkomma
genom munnen. Den kan ej sällan finnas utan att förorsaka några
som helst obehag; ibland förorsakar den smärtor, klåda i näsan,
sällan nervösa eller andra svårare symtom.

Det medel, som numera nästan uteslutande användes mot
spolmask, är santonin (ingår i Flores Cine). Medlet verkar säkert men
fordrar försiktighet, ty förgiftningar kunna inträffa; vid förgiftning
inträffar det egendomliga, att den förgiftade tycker sig se allting i
gult.

106 — Hemmets Läkarebok.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:29:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemlakbok/0889.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free