Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
barnens uppfostran helt och hållet var lemnad åt mamma.
Med ett ömt Ögonkast till modren tog han Julie i sitt knä,
kysste och smekte henne, under det hon hängde sig
omkring hans hals och några lindrande tårar frampressades
af det en stund beklämda bröstet.
Men hvem var det väl nu som blef upprörd och nästan
utom sig, om icke den stackars Emilia, som mållös och
full af sjelfförebråelser satt sig i en vrå, just som för att
gömma sig undan. Ja, vid fadrens smekningar förlorade
hon nästan alldeles sansen. "Hvarför," sade hon till sig
sjelf, "har jag ej lydt mammas vilja, utan blott min egen?
JSTu har jag fått straff derför, och mycket värre än den
plåga läsningen skulle gjort mig. Men nu vet jag, hvad
jag vill och hor göra, jag," — med djupt vemod — "som
icke en gång känner abcd."
Hela natten derefter grubblade hon på, hur det skulle
kunna gå till att lära sig läsa, så att ingen, icke en gång
gossarne, skulle få veta det, och först och främst hur hon
skulle få sig en bok, då hon nyss tömt sin sparbössa och
redan användt hela innehållet. Hon gick med dessa
tankar en dag till mamma och beklagade sig, att hon så dumt
användt sin sparkassa på slarfsaker, och att det nu var
något nyttigt hvartill hon behöfde penningar, men bad
mamma så hjertligt ej fråga hvad det var. Modern
beviljade hennes bön och gaf något litet i sparbössan; men det
förslog ej. JSTu kom. hon ihåg att pappa häromdagen hade
så många stora sedelbundtar i sin chiffonier, hvarpå hon
gick in till honom och beklagade sig, säker på att af honom
få mera. Men han svarade, att han ej hade något att
gifva henne, blott en enda slant.
"Men pappa har så mycket pengar i sin chiffonier?"
"Ja, men de skola vara till föda och kläder åt oss alla
under hela året, och jag måste spara på dem, om de skola
räcka till och vi ej skola behöfva hvarken frysa eller
svälta. Du har ju dessutom i går fått löfte om en ny
klädning."
"Åh, det är detsamma med klädningen så länge, bara
jag nu finge litet mer i sparbössan." Och så fick hon
ännu en slant.
Sedan fick hon bidrag af faster Amanda m. fl. utan
att behöfva bedja mycket derom, så att boken snart kunde
anskaffas af den snälla Anna, som hon beslutat skulle blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
