- Project Runeberg -  Hemlif på landet /
10

(1871) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet. - Femte kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sedag, och då uppträdde Emilia med den kunskap Anna
kunnat inplanta hos henne, till mammas förvåning och
outsägliga glädje, desto hellre som hon verkligen varit litet
bekymrad . för Emilias läsning. Nu tog hon barnet Ömt i
sin famn, och Emilia erkände, att hon varit dum och
egenvillig, då hon likväl bordt veta och så ofta erfarit, att
mammas vilja ändå alltid var den bästa; men sådant skulle aldrig
hända mer, det försäkrade hon, och hon ville-nu godtgöra
sin försummelse med så mycket större flit, om hon blott
finge läsa för mamma. Så blef också förhållandet i fullt
mått, så att hon snart nog inhemtade hvad som varit
försummadt. Det är ingenting ovanligt, att äfven barn, som ej
hafva så lätt att lära som Emilia, likväl ofta genom flit
och oförtrutenhet göra större framsteg än sådana som hafva
snabb fattningsgåfva, och’ som just till följd deraf endast
arbeta ryckvis, men deremellan äro lata och sjelfsvåldiga.
Detta senare var ■ nog i icke så ringa grad fallet med
broder Fritz.

Femte kapitlet.



Fru Lindsköld fick besök af en gammal
barndomsbekant, fru Augusta Dahl, som hon ej träffat på flera år och
med hvilken hon derför hade mycket att tala om. Under
det de på eftermiddagen suto förtroligt samspråkande,
kom Emilia häftigt inspringande och bad ifrigt, att hon
skulle få...."

"Tyst, Emilia," sade fru Lindsköld, "sätt dig ned och
vänta så länge." Hon gjord^e så, fast med tårar i ögonen.

En stund derefter kom Fritz, blossande och flåsande:’
"Ack, söta mamma..."

"Tyst då," svarade modren, "du ser ju, att jag ej har
tid med dig nu."

/’Ja, men det är så brådtom," menade Fritz.

"Gå nu," återtog fru Lindsköld, "så får jag sedan
hora hvad det är du vill." Som alla visste, att det ej
var värdt att vidare resonnera, då mamma sade någonting

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:30:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemlif/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free