Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
man har mesta omsorg och besvär för, gerna blir det
käraste.
Emilia hade nu äfven börjat gå i skola, sedan
föräldrarne för detta ändamål beslutat tillbringa vintren i
Stockholm. Mycken fråga hade likväl varit, huru härmed
skulle ställas; ty hade det på landet funnits flera flickor,
som kunnat undervisas tillsammans, så hade man visst,
hellre antagit en skicklig huslärarinna, för att desto bättre
hos barnen bibehålla den husliga anda och den lyckliga
okunnighet, hvaruti de blifvit uppfostrade. Yäl hade fru
Lindsköld lyckats finna en ganska god läroanstalt för sin
Emilia; men der kunde i alla fall ej undvikas, hvad
modren så mycket fruktat för, nemligen meddelanden af
kamraterna om allehanda saker och ting, hvarom Emilia
förut ej hade någon kunskap eller föreställning, så att hon
snart sagdt hvarje dag kom hem med nya förunderligheter
att tala om.
Så hade hon fått en god vän, Elise B., som mycket
öfverensstämde med henne i glädtighet och godhet, men
var van vid nöjen och förlustelser af alla slag. En dag
sade hon till Emilia: "du måtte ha fasligt tråkigt, som
aldrig oär borta; har ni mycket främmande hemma?"
"Ah ja, ibland" svarade Emilia, "icke ofta, det tycker
ej pappa om, och icke mamma heller; men tråkigt ha
vi inte."
"Hur ofta får du vara på spektaklet?"’
"På spektaklet? Derom har aldrig varit någon fråga?"
"Hvad säger du? Har du aldrig sett Sömngångerskan,
som de nu gifvit så ofta?"
"Jo, Lotta såg jag en gång gå i sömnen, men eljest
har jag icke sett något sådant."
"Sa, hvad gör ni då om aftnarne?"
"Jo, sedan vi slutat våra lexor, ha vi alltid roligt.
Yi leka lekar, och ibland spelar mamma för oss och vi’
dansa, i synnerhet då Julie och Albert komma öfver till
oss. Du skulle se Fritz hoppa kråka, och oss andra, som
mota honom så att han ej får flyga upp, — då skall du
tro det går muntert till. Ibland händer att vi spela
vingt-un eller kamfiö eller svartpetter, då äro både pappa,
mamma och faster med, och allt går ordentligt till. Sist
vi spelte, blef pappa sjelf svartpetter, du kan inte tro,
hur roligt det var." Elise tyckte nog, att allt detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
