Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sjunde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sjunde kapitlet.
En dag, sedan de åter flyttat ut till landet, fick fru
Lindsköld höra ett förfärligt stoj och skrik af barnen
nere på gärden, och när hon såg efter, var det mor Maja
som kom långsamt linkande och barnen som helsade henne
välkommen, flögo omkring henne, ryckte och drogo i
hennes kläder, så att gumman blef alldeles yr i hufvudet,
hvilket var lätt gjordt. Hon orkade numera sällan gå upp
till herrgården, dit hon förr brukade komma och hjelpa till
med iättare saker i hushållet. Fru Lindsköld vårdade sin
gamla amma med mycken Ömhet, i hvilken äfven barnen
deltogo, ehuru kanhända icke alldeles oegennyttigt. Genom
mammas bemedlig hade den gamla fått bo i en liten stuga
vid Löfängen, hvilken af barnen ansågs vackrare belägen
än något annat ställe i verlden. Det var en stor äng med
•stora vida buskar och ypperlig att leka uti; ej heller
var den långt borta, när de gingo genvägen. Ofta förde
de matsäck med sig till mor Maja, och undfägnades i stället
af henne med pannkakor, som ingen kunde baka så som hon.
Anna blef visst ock glad att träffa gamla moster, men
ingen .blef gladare än fru Lindsköld sjelf, som nu återtog
sina vanliga föreställningar till henne att icke bo så ensam,
och sade att hon ville skaffa någon som bodde i stugan
hos henne, sedan hon nu blifvit gammal och sjuklig.
"Ah nej men," svarade gumman, "det är bäst jag får
ha det som jag är van, så har jag det som jag vill, och
så sitter jag och spinner eller stickar och sjunger så länge
jag orkar, och min största glädje är när de här söta snälla
barnen komma springande till mig. Men när jag blir sjuk,
då läser jag bara väl igen dörrn, och lägger nyckeln så att
Eriks Ingrid" — en brorsdotter, som bodde nära intill och
brukade gå till henne ibland — "vet det, och så ligger jag
några timmar, och så är det bra igen, och då ser spinnrocken
ut just som han stode och väntade på mig."
"Men de der långa vinteraftnarne?"
"Ja, si då lägger jag mig för det mesta i mörkningen,
för jag ser ingenting som är värdt med, och så kostar det
att hafva ljus, skall jag säga, och så ligger jag och tänker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:30:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hemlif/0016.html
