Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet. - Elfte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torpet med sin käresta, som väl är en tocken en, som
passar der."
"ja, du är inte dum, du."
"När nu öfversten kom ut, var han så ond och barsk,
att det var ingen måtta på det. Han surrade om med
gossarne, som han aldrig brukar göra, och så gick han om
en stund återigen in-, men det tyckte jag var litet synd
om henne, ty hon hade väl allt förut fått nog, så nu blef
hon, som ej var underligt, riktigt sjuk ett par dagar, så
att inte jag en gång fick se in till henne — ingen kan
veta, hur illa han gått åt henne. — Men nu måste jag
skynda mig hem igen, ingen vet hvar jag är. Men det
säger jag dig, Margret, att sedan allt väl blir klart, så
måste du helsa på mig litet oftare, så der på eftermiddagen, —
alltid är det något öfver, och bakar jag skorpor, så är det
väl inte så noga, om en plåt trillar ner i ditt förkläde."
"Ja, si alltid är du då hederlig, det har jag sagt, och
det skall jag säga för hela verlden."
Och sedan Kristines mun sålunda väl blifvit öppnad,
gick hon nu efterhand omkring till alla sina vänner och
bekanta, som ej voro få, med samma förtroende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
