Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
tyranni, som deraf kan blifva en följd." Härmed tog han
hastigt sin hatt, svängde om ett par hvarf med Maria, för
att komma till dörren, kysste henne åter vänligt och
försvann som en blixt. Tiden var inne för sammankomsten,
der han skulle vara ordförande, och Maria blef lemnad
stående som en bildstod på golfvet, ej stort vetande hvar
hon var hemma.
Länge blef hon så stående, med sina tankar och
funderingar, och tyckte ändå ej riktigt om sin man, som lemnade
henne ett så ovant förtroende och stort ansvar. Slutligen
repade hon i hast mod och tyckte att det var bäst att
genast gripa verket an. Hon ringde och lät tillsäga Kristine
att komma in. Kristine lät något vänta på sig,^ men så^
snart hon trädt inom dörren, började hon: "jag har tänkt
att ta kalf bringan till middagen, och så har jag skickat
efter rötter till puré."
"Ja så," — modet räckte ej till att göra några
invändningar — "jag hade visst tänkt att taga den i morgon, då
det kanske kommer ett par främmande herrar..."
"Ah, då får jag väl gå och skaffa hem kött till rostbiff,
det passar bättre, jag skall ändå gå ut i eftermiddag i ett
ärende till Helena (som ännu ej visste af den kloka
uträkningen)."
"Ja, ja, det får så vara, men jag ville nu.säga Kristine,
att vi tänka mycket förändra vår hushållning."
"’Kan väl tänka det, nådig frun."
"Vi ämna framdeles flytta åt landet, då hushållet blir
mycket inskränktare än här, men vi vilja börja dermed i
staden, hvarför Kristines tjenst ej numera är behöflig. Jag
har velat säga till derom i tid, så att du kan se dig om
efter en god tjenst, hvilket du lärer sagt dig ej just hafva
här. Jag skall i morgon lemna dina betyg."
"Kan det vara nådig fruns mening?" sade Kristine,
bleknande och rodnande om hvartannat, "jag som varit så
mån om att frun skulle slippa för mycket besvär och
omtanke med hushållet, jag som . . ." .
"Jag har nu ej tid att längre tala med dig i dag,"
afbröt henne Maria kort, och gick in i sina rum. Men
Kristine blef som förstenad och kom sig ej för att gå ut
på en stund. Slutligen tänkte hon dock: "det der skall
jag tala vid öfversten om, hon är väl yr i hufvudet, stackars
Hemlifvet på landet. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
