- Project Runeberg -  Hemlif på landet /
35

(1871) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

35

och visst är att hon hade återvunnit behöflig kraft att visa
sig lugn och glad vid bordet. Hon var till och med
ovanligt glad, ■ kanske var hon det till och med, för att så
Öfverrösta den inre oron.

På eftermiddagen blef allting så som bestämdt var,
och Kristine lugnades nu något af den allmänna
omhvälfningen. Hon hittade fyndigt på att säga, att som hon ville
flytta, så ville alla de andra det äfven; men detta verkade
just motsatsen af hvad hon beräknat, att nedsätta, i stället
för att upphöja henne. Ledsammast var det å ömse sidor
med den i botten så hederlige Johnson, som öfversten alltid
funnit så ovanligt ordentlig, påpasslig och villig, fast han
på sista tiden varit något bortkrånglad. Hans rörelse vid
den oförmodade uppsägningen var stor; han erkände att
han visst varit felaktig, men att detta kom an på Kristine,
om hvilken han nu hade mycket att omtala, som öfversten
dock ej ville höra på, helst man ej kunde vara viss på
huru mycket deruti var sanning, utan sade han blott, att
han icke ville hafva att göra med den, som läte förleda
sig till dåligheter af en qvinna, eller för öfrigt af hvem det
vara må. Och dermed var saken uppgjord.

På aftonen yttrade Maria till sin man, att de borde
hafva något som skiugrade tankarne, konversationen kunde
visst ej få någon fart, det kände hon åtminstone på sig.
"Nå," sade Öfversten, "vi kunna bedja Aurore läsa något
högt, så få vi tiga". Men nu kom, mycket väl till pass,
anmälan om besök af en främmande herre, och denne var
till på köpet den mest välkomne det kunnat vara,
byggmästaren vid Marielund. Denne ville anmäla, att till följd
af arbetarnes sjukdom arbetet någon tid .måst afstanna,
men nu vore åter i full gång.

"Då kan jag kanske ännu," sade öfversten, "få göra
några små förändringar".

"Ja, just nu," svarade byggmästaren, "om så skall
vara, sedan blir det för sent." Derpå uppgaf öfversten
en och annan utvidgning och förändring han önskade få
verkställd. Och till slut tillade han äfven något i allra
största tysthet, om en särskild liten flygelbyggnad, hvilken
byggmästaren lofvade att, likasom allt det öfriga,
utföra efter de närmare meddelanden som gjordes. Derpå
stannade han qvar till aftonen, under hvarjehanda samspråk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:30:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemlif/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free