Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
rörande ämnen, i hvilka han var hemmastadd, och så slöts
dagen till allas belåtenhet.
Följande dagar gingo också, med deras obehag. Svårast
blef det för Johnson, som så fästat sig vid sitt herrskap,
att han omöjligen kunde skiljas från huset utan att. något
förklara sig. Att tala med öfversten, visste han emellertid
ej var värdt-, men öfverstinnan, som alltid såg så mild och
god ut och som han nu bittert ångrade att hafva bemött
med sidovördnad, till henne önskade han få säga några ord
före flyttningen. Derför då herrskapet en gång varit ute
ooh åkt och öfversten stigit af på vägen, för att se efter
någonting på fältet och sedan gå hem, frågade Johnson
ödmjukt, under det han hjelpte öfverstinnan med af klädandet
i tamburen, om det vore möjligt att få tala några ord
enskildt med henne.
"Ja, mycket gerna," svarade hon, "vänta här en stund
och kom in då jag ringer."
Sedan han inkommit, bad han då så mycket, att hon
ej skulle bära något agg till honom, såsom han väl förtjenat.
"Åh nej," blef svaret, "dertill har jag nu visst ingen
anledning."
"Värdigas då höra mig ett enda ögonblick. Hos min
fader, som är trädgårdsmästare, hade jag börjat med detta
yrke, sedan jag först blifvit påkostad en god skolgång, men
fick ej fortsätta, emedan han ej hade råd att hafva mig
hemma. Nu har han blifvit mycket missnöjd med mig för
det jag skall flytta ur en så god tjenst, men efter många
böner har han låtit beveka sig att taga mig tillbaka i
trädgården, så att jag får lära mig yrket ordentligt, som
alltid varit min högsta lust, helst han nu behöfver hjelp på
gamla dagar, tills min bror hinner växa upp. Nu vore
min ödmjuka förfrågan, om det vore alldeles omöjligt att
framdeles få komma till Marielund, och som denna trädgård
väl ej blifver så stor, att få sköta både den och
betjenttjensten. Blif ej ond öfver min förfrågan, nådig fru; jag
vet nog att öfversten just ej gerna ändrar beslut, men om
nådig frun vill tala för saken, då vet jag att jag under
tiden skulle arbeta med mera förhoppning och kraft på
min förkofran och förbättring i allt." Han torkade en tår
ur ögat. Maria, rörd af denna enkla framställning,
underrättade sig närmare om hans förhållanden m. m., som allt
utföll till det bästa, och lofvade slutligen att hon framdeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
