Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Herrarne kommo särdeles väl öfverens, och fruarne nästan
ännu mera. De hade båda vså mycket att meddela
hvarandra, att lära hvarandra, just hvad de å hvar sin sida
bäst behöfde, den ena mera i finbildning, den andra i
landtliga hushållsgöromål, om hvilka senare Cecilia Lindsköld ej
hade någon synnerlig kännedom. Så snart det var något
råd som behöfdes eller någon ny kunskap att meddela,
var det alltid en viss otålighet innan de kunde träffas,
och då fick Emilia stundom vara budbärerska dem emellan,
likasom hon äfven brukade med spänd uppmärksamhet
afhöra deras öfverläggningar.
Öfversten, å sin sida, som var okunnig i landtbruk,
mottog gerna råd af brukspatronen, i synnerhet sedan han
börjat odla en hage och äfven genom köp fått sitt
landtbruk utvidgadt. Marielund låg öfver en half mil från
Fors-vik, men öfversten hade funnit en genväg Öfver Nytorp,
som sedan flitigt begagnades och som, ehuru den gick öfver
stockar och stenar och gärdesgårdar, ändock gjorde det.
lätt att komma emellan båda ställena.
En dag kom Cecilia i någon förlägenhet öfver en väf
som skulle uppsättas, och som lyckligtvis pappa.skulle fara
till Nytorp, fick Emilia åka med, för att springa öfver till
Marielund och hemta råd. Vägens ojemnhet betydde
ingenting för Emilia, som var van att vara ute i hagar och
mark; att hitta rätta vägen, var kinkigare; men det gick
dock för sig. Fru Brunsköld var i köket, då Emilia
framkom, hvarför hon strax gick dit för att uträtta sitt
uppdrag. Sedan såg hon sig omkring, och med en viss
förvåning på mycket som för henne. var nytt. Hvad var det
som man just nu höll på att göra? Der stod ett stort fat
med hvit gröt och sköna svällda russin, kokerskan var
sysselsatt att skära sönder en stor lefver, en flicka stötte
kryddor och frun sjelf höll på att skära fin hvit talg,
"Hvad skall detta bli?" frågade hon, "sådant har jag aldrig
sett;" hvilket uttryck hos Emilia betydde så mycket som:
det ville jag gerna lära!
"Det skall bli korf, kära barn," svarade fru Brunsköld.
"Sådant bruka vi få från kryddboden, men det är
bara kött; — Men nu får jag väl lof att gå," sade hon
efter en stund, "pappa väntar visst." Detta yttrade hon
flera gånger, men stannade ändå qvar och gjorde frågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
