Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. - Fjortonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjön, dit jag ämnar gå för att se på en båt som håller på
att repareras, eller är det för långt för miss Fernstedt?"
"JSFej, visst icke," svarade hon, "jag är mycket van
vid långa promenader."
"På gossarne gå med?" frågade Maria. "Det yet jag
ej/’ svarade öfversten. Och så kom äfven Aurore och
ville gå med, — och så följdes hela familjen åt till den
vackra sjöstranden. Under vägen tog Öfversten en gång
Charlotte under armen och omtalade för henne, i största
förtroende, att Aurore nyss blifvit förlofvad med löjtnant
D. vid gardet-, men huru tyst detta skulle vara, hörde dock
Aurore sitt namn nämnas, och kunde ej låta bli att förebrå
pappa att han talade om hvad som ej ännu var riktigt
bestämdt.
"Du menar väl, att verlden vet, hvad trenne veta, och
det kan nog i allmänhet ha sin riktighet, men det är icke så
med tant Charlotte, — hon kan tiga, derpå behöfver du
ej tvifia."
"Jag hoppas att göra skäl för öfverstens goda tanke
om mig," sade Charlotte, och omtalade sedan att hon något
kände löjtnant D. såsom en förtjenstfull, hederlig officer
och omtyckt på högre ort, så att han visst snart skulle
komma att stiga i graderna. "De komma nog framdeles,"
— yttrade hon (och det föll i mycket god jord) — "att
umgås på högsta ort, då vi endast skola hoppas att Aurore
bibehåller sitt goda och ödmjuka sinnelag och ej blir
annorlunda mot sina gamla vänner än hon förut varit."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
