Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
"Nå, hvarför kan du ej skratta med de andra?" frå1
gade modren.
"Nej, ty jag hörde i söndags, att man skall vara
allvarlig, och icke kan Gud tycka om sådant der pjoller —
mamma har sjelf sagt, att jäg bör tänka på attjagejmera
ar barn."
"Detta är ett missförstånd af dig, min snälla Emilia,"
genmälte modren. "Gud håller alltid af barnen, om de äro
lydiga och snälla, och tycker visst om all glädje hos dem,
som är oskyldig och oförarglig."
"Nå, då får jag skratta?"
"Ja visst, med detta vilkor. Kommer du ihåg, att
du läst i bibeln, huru Jesus tog barnen i sin famn."
"Nej, det minns jag icke."
"När du kommer in och helsar i morgon bittida,
skola vi slå upp detta kapitel och läsa det tillsammans." —.■
Och så skedde till mycken glädje för Emilia, som nu bad
att få läsa bibeln ett par dagar. När- hon -återlemnade
den, sade hon: "så roligt det skall bli, när jag får en egen
bibel! Jag får väl nu låna den ibland?"
"Ja, bara den återkommer ordentligt på sin plats."
"Ja, det skall den visst, goda mamma," och så flög
• hon mamma om halsen och kysste henne. Men fru
Lindsköld tänkte: "till julen skall hon väl få sin egen bibel."
Emilia hade nu så mycket att göra och tänka på i
anseende till det förestående afslutandet af skolgången, att
hon ej stort hade rum för något annat i sitt lilla hufvud.
Ja — äfven att tänka pä; ty hennes tankar hade nu blifvit
framdragna ur förut okända gömmor, och nästan dagligen
uppspirade någon ny, frisk telning, som legat i dvala, men
icke blifvit • förqväfd eller förtorkad af mångahanda
påtryckande ämnen, eller af osunda lärdomsångor, eller for barns
fattningsgåfva förvända lärobegrepp. "Läraren kan blott
lossa vingarne på den bundna Örnen" — har en stor
författare sagt — "när han vill fly ga, får han försöka sina egna
vingsenor." Nu voro Emilias vingar lossade: hon hade
lätt håg att med tanken uppfatta allt hvad hon hörde, såg
och förnam — icke af en tom nyfikenhet, men för att
deraf hemta den möjligaste största nytta och undervisning.
Så förgick vintren i all tysthet; för bullrande nöjen hade
Emilia ingen lust. Hon tycktes . lefva af ämnen ur sitt
c
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
