Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoandra kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
deltaga i sällskapslifvet, till följd af ett mera uteslutande
öfvertagande af hushållsbestyren, hvarvid hon ännu ej
blifvit van. Fru Lindsköld var nemligen mycket svag, och
orkade ej röra sig så mycket; ehuru hon var glad och
vänlig mot alla. Bland andra kommo äfven de båda
vännerna Ahlfelt och Bernheim på besök, den senare för att
erbjuda brukspatronen någon tjenst utrikes, dit han om en
tid skulle resa, för att blifva borta några månader — ett
anbud, som gerna antogs, då herr Lindsköld just hade en
affär i Hamburg, som fordrade en klok bemedling.
Besöket blef sålunda af många anledningar angenämt för alla,
tills sent omsider de togo afsked, Ahlfelt glad och
skämtande, som vanligt, Bernheim deremot med mera allvar
och vördnadsfullhet i sitt uppförande.
En dag sade fru Lindsköld till Emilia: "här är nu för
tiden så mycket nytt, att det gamla nästan blir bortglömdt ;
det är ju så länge sedan vi hörde något från mor Maja;
jag hade så gerna velat fara till henne, men efter jag
ej gerna kan komma mig ut, ville jag att Anna skulle gå
till henne en hel dag, efter gumman lär vara dålig och
för det mesta sängliggande, — om du kan ställa till så,
att Anna kan blifva ledig."
"Ah ja, det kan ske om måndag; jag längtar också
att få veta hur det är med gamla Maja; jag vet att hon.
är mycket svag och dålig, men Ingrid lär hafva styrt om
att alltid någon är inne hos henne.
Länge • hade ock fru Lindsköld önskat att träffa
vännerna på Marielund, och då det nu gick så trögt för henne
att komma från hemmet, var det en stor glädje för henne,
liksom för alla, att en vacker dag få se hela familjen
derifrån komma på besök. Mycket hade fruarna nu att
tala om, både stort och smått, hvaröfver de fingo utgjuta
sina hjertan för hvarandra. Äfven Ida hade fått medfölja,,
på gossarnes särskilda begäran, hvilka täflade om hvem
som skulle sitta på kuskbocken, för att bereda henne rum
i vagnen. Denna praktiskt dugliga, men ändå så milda och
blyga flicka stannade efter inträdet vid dörren, der hon
blef sittande tills Emilia förde fram henne och sällskapade
med henne. Hon berättade då om sin moders sorgliga
frånfälle under det förflutna året, — ehuru de kanske icke
borde sörja deröfver, då hon så länge legat sjuk i de
svåraste plågor. De hade det för öfrigt, sade hon, nu så godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
