Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoandra kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
genom svågerns stora godhet. Be bodde på Marielund i
den nya byggningen, der hon hushållade för fadren, som
blitvit en slags inspektor på stället. Öfversten såg sig i sjelfva
verket rätt gerna befriad från landtbruksgöromålen, ehuru
de ej voro särdeles betydliga, och sköttes dessa med mera
både nöje och erfarenhet af den godmodige gubben, under
det öfversten mer och mer intog plats såsom informator
för sina gossar — en befattning, tor hvilken han hade
mera både lust och behöfliga insigter. Och så omtalade
hon, hur fridfullt och trefligt allting är på Marielund och
hur goda och vänliga alla äro mot oss nykomlingar. Emilia
blef förtjust i flickans okonstlade väsende och känsliga
sinne, bad henne ej säga fröken, och önskade att de skulle
få fortsätta bekantskapen. Det blef sent på aftonen, innan
det till ömsesidig saknad blef uppbrott till afresa.
Det led emellertid till hösten, och fru Lindsköld sade
nu, att hon måste, innan det blefve för kallt, fara bort till
vsin gamla Maja, för att se hur det kunde blifva med henne
för vintern. En dag kände hon sig temligen bra, och ville
då passa på och företaga denna långresa med Emilia, ehuru
hennes man afstyrkte det, emedan vädret var blåsigt och
ostadigt.- Cecilia menade, att både vädret och hon sjelf
kunde bli sämre en annan dag, och så afreste de på
eftermiddagen, g3^nnade af litet solsken, som just då
framskymtade. Framkomna till Löfängen, stego de ur vagnen och
gingo den lilla vägen upp till stugan, men funno denna
läst; och som nyckeln ej satt i låset, märkte de att ingen
var inne hos gumman-, ej heller ville de klappa på,
för att ej oroa henne, som kanske ej ens kunde gå ur
sängen. Hvad var att göra? Det började småregna, och
de måste beqväma sig att återvända till vagnen. Ingen
körväg fanns till det ställe, der mor Ingrid bodde-, men
slutligen erbjöd sig kusken att gå en genväg dit öfver
gärdet-, "hästarne äro så beskedliga af sig, att de nog
stå stilla," tillade han.
"Ah dem sköter nog jag," sade Emilia, "jag har ju
kort dem många gånger." — Emellertid inträffade, kort
efter kuskens bortgång, att ett barn kom framspringande
ur skogen med fladdrande hår och en trasig schal på armen
som fläktade för vinden, så att hästarne blefvo skrämda
och skyggade häftigt åt sidan. De stillades visserligen
straxt af Emilia, som icke förlorade lugnet, men fru Lind-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
