- Project Runeberg -  Hemlif på landet /
69

(1871) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoandra kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

sköld blef uppskakad af händelsen och fick sin-vanliga
hjertklappning med hosta, som alla Emilias omsorger icke
kunde häfva, sedan det onda en gång blifvit väckt.

’"Hvad springer du så der Vildt efter?" sade Emilia
misslynt till flickan, som litet näsvist svarade: "måtte väl
det, det är jag som ser efter mor Maja i stugan."

"På det sättet, att du springer här omkring på berg
-och backar. Men har du nyckeln till stugan?" .

"Ja, vars, den ligger i kjolsäcken." — Fru Lindsköld
hade emellertid blifvit så .pass bättre, att hon trodde sig
om att följa flickan tillbaka till stugan. Emilia måste
stanna qvar vid vagnen.

Nu ville det sig ej bättre, än att när de kommo till
dörren och flickan skulle framtaga nyckeln, så fann hon
blott ett hål i botten på kjolfickan, men nyckeln han var
borta. "Yar det inte det jag tänkte?" sade hon, "jag
tyckte väl att det var något som plaskade, när jag hoppa’
öfver diket."

"Nå, gå då straxt och sök rätt på den,"’ sade fru
Lindsköld.

"Tycker ho det?" blef svaret, "det der diket är som
en sjö; men mor Ingrid har den andra nyckeln, den..."

Nu infann sig Emilia, sedan kusken återkommit utan
att bäfva träffat någon hemma.

"Åh, .jag vet hvar de ä," sade flickan, "de ä i lada
och klipper fåra;" och dermed sprang hon bort för att
hemta nyckeln, som hon ganska riktigt fann hos mor
Ingrid. — Men hur det var, under det hon dukade upp
allehanda historier om den andra nyckeln och gjorde någon
handräckning vid klippningen, så glömde hon bort sitt ärende
och kom tillbaka utan nyckel.

"Nej, nu måste jag väl gå sjelf," sade Emilia. Det
blåste och småregnade emellanåt.’ Eru Lindsköld frös och
skälfde, och Emilia förde henne i litet skydd bakom bäcken
pårena sidan stugan, samt gick sedan.

"Den arma gumman kan ju ligga och dö der ensam,"
sade fru Lindsköld till flickan.

il "Ja, det har doktorn sagt, att ho ska göra," svarade
denna liknöjdt.

"Den som bara kunde gå in genom, fönstret!"
: "Ja vars, det kan jag," och så klättrade hon upp på
en gammal tunna pch tittade in. "Jo si, nog lefver ho,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:30:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemlif/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free