Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugotredje kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
vill inte ha Rosa — jag vill att hon skall ha en svart
klädning och ett hvitt förkläde — Emilia, får hon det?"
Emilia jakade. "Ku strax vill jag," ropade Agnes;
men Emilia fattade sig och sade allvarligt, nästan strängt:
"om du är snäll, skall du få det i morgon, annars icke alls,"
hvarpå hon tystnade litet. Men så började hon åter ropa:
"pappa, hvar är han? Jag vill, att han skall vara inne."
Och herr Lindsköld, som måst aflägsna sig vid denna svåra
scen, inkom återigen, när han hörde detta; och så satte
Agnes sig i pappas knä, och de frukosterade med det lugn
och den aptit hvar och en kunde resonnera sig till.
Bestyr och stök af allehanda slag togo nu tiden i
anspråk. Med både råd och dåd af fru Emmerich gick
allt så bra det någonsin kunde. Alla voro sysselsatta och
liade fullt upp att tänka på, blott icke herr Lindsköld,
som allt sedan begrafningen var tillintetgjord och ej ville
befatta sig med något. Han öfverlemnade sig ohejdadt åt sin
sorg, hvilken snarare Ökades än minskades, då han mer
och mer tyckte sig finna, hur mycket hans älskade Cecilia
varit för honom. Afresan från Eorsvik hade varit något
brådstörtad, och hans närvaro der var nu behöflig, men
han kunde ej besluta sig för att resa dit, utan Rudolf fick
fara å hans vägnar. Det var verkligen icke så litet att
bestyra, men Rudolf utförde allt till pappas stora och
oväntade belåtenhet, och hade redan hunnit göra upp allehanda
planer till förbättringar, som ej voro att förakta.
Detta Forsvik, som varit herr Lindsköld så kärt. ville
han nu knappast höra talas om, och trodde aldrig att han
skulle få mod att besöka det för de minnen, som dervid
voro fästade. Så mycket mer gladde det honom att se
Rudolf så intresserad deraf och att se honom tillväxa i
förstånd och omtanke, helst han i det fallet icke gjort sig
några stora förhoppningar om denne för öfrigt så älskade
son. Han lefde numera endast för och genom sina barn.
Agnes fick ofta vara inne hos pappa och då göra hvad
odygd hon ville, men lät sig med saktmod tillrättavisas af
honom. Hvad som mest oroade honom var tanken på
Fritz’ ojemna häftiga lynne, och då han ej hade något
annat som distraherade honom, kom gerna detta ämne å
bane, hvarför han ock ofta nog i vagn eller till fots gjorde
besök på Carlberg. Detta hade åtminstone den fördelen
med sig, att han sålunda ändock någon gång kom ut ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
