Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofjerde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
mig aldrig så mycket? Om hon är aldrig så beskedlig,
väntar jag ändå alltid något ledsamt, och när jag nödgas
tala vid henne, kommer jag nästan i darrning."
Fru Emmerich, ehuru sträng i sina fordringar mot
alla, fann ändtligen, att detta förhållande ej kunde fortfara,
och sade att hon ville tala med pappa om Helenas
uppsägande.
"Ack," sade Emilia, flygande henne om halsen, "om
det kunde komma i fråga."
"Den som blott kunde få någon att ersätta henne."
"Åh, det har ingen fara; — jag är nu ej så oerfaren,
och jag vill göra allt, för att blott slippa hennes åsyn."
Eru Emmerich talade dagen derefter med allvar härom
med sin bror, och hvad hon i sådant fall sade, var hans
lag. Han inkallade Helena till sig och sade henne, att som
fröken Emilia nu var så till åren kommen och erfaren, som
hon vore, ville han att hon s"kulle sköta hushållet på egen
hand och att allt skulle fullkomligt gå efter hennes vilja •, —
"således" tillade han, "är nu bäst, att du i tid ser dig om
efter en annan tjenst."
Slagen som af åskan ville hon nästan digna till hans
fötter, och frågade hvad ondt hon gjort, då hon oförut alltid
tyckt att patron varit belåten med henne. "Ah, ja, det
har jag varit," svarade han, "men nu har jag tagit detta
beslut," och dermed gick han ut ur rummet, lemnande
henne der hon stod djupt förkrossad.
Men denna redliga och i botten rättskaffens själ fylldes
nu af mångahanda tankar: hon insåg fullkomligt,
hvarifrån detta naturligen härflutit, hon sparade ej heller sig
sjelf förebråelser, och så skyndade hon in till Emilia.
"Är det möjligt," sade hon med tårfyllda ögon, "att
herrskapet vill förskjuta mig? Värdes förlåta mig, om jag
felat."
Men med stadig ton och den henne medfödda
värdigheten svarade Emilia, att som Helena ofta beklagat sig öfver
det svåra i hennes tjenst och att det ej vore den ordning
i detta hus som i andra, så vore det ju bäst å ömse sidor,
att hon flyttade; "hvad patron sagt," tillade hon, "lärer
dessutom ej kunna ändras, — i morgon skall du få ditt
betyg." Emilia fortsatte sin brefskrifning, hvarmed hon
var sysselsatt, och Helena måste gå med oförrättadt ärende.
Nu blef det hennes tur att få en sömnlös natt.. Att lemna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
