Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofemte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
och det deltagande, hon visat vid den kära frökens
återkomst, hade redan vunnit Emilia, och snart kom hon till
en så viss öfvertygelse om den timade förändringen, att
hon deraf kände en stor lättnad och fick det nöjet, hon
så länge saknat, att utan allt tvång, blott med välvilja och
godhet kunna behandla henne. I sjelfva verket hade
Helena nu öfvergått på Annas sida och uppfattat värdet af
de lärdomar, som denna fått af sin moder, att menniskan
skall vara nöjd på den plats der hon blifvit ställd här i
lifvet, utan otillbörliga sträfvanden efter hvad man ej kan
nå, då det blir bäst både för öfver- och underordnade.
Också blef hon nu sjelf lugn, glad och nöjd, och någon
flyttning kom ej i fråga.
Emilia började nu ock att glädja sig öfver den
beslutade resan, — för pappas och Agnes’ skull; för henne
sjelf var det väl ej behöfligt, och det kunde ock vara
detsamma. Emellertid föreskref doktorn, att flickorna borde
så mycket som möjligt vara ute på små promenader till
sjös eller lands, och som Ida Önskade att få bese än
det ena, än det andra, fick man en ytterligare anledning
att efterkomma denna föreskrift. Likaledes föreskrefs, att
herr Lindsköld skulle ibland taga en vagn och fara ut med
alla tre flickorna, som så väl behöfde det både för att
komma ut i luften och för distraktion skull-, och sedan
man kommit sig i gång med allt detta, började efterhand
förbättring både i krafter och lynne att visa sig hos hela
familjen.
Snart kom emellertid den sorgliga dagen för Idas hem_
resa-, Emilia skref ett långt tacksägelsebref till tant Maria,
och så måste då de goda vännerna åtskiljas. Till att
skingra denna sorg ställde Emmerichs till en liten bjudning,
der äfven de båda vännerna Bernheim och Ahlfelt, hvilkas
sällskap förr så mycket hade roat flickorna, voro; men hur
det var, kunde Emilia ej undgå att påminnas om den
förflutna tiden och om sin moder, och så blef hon endast
upprörd, och den vanliga glada konversationen ville ej komina
sig i gång.
Omtanken och bestyren för den förestående badresan
upptogo nu tiden och förskingrade alla andra tankar. På
Eorsvik fick Rudolf lof att ensam regera. Det var dock
godt för honom, att Emmerichs, som vanligt, skulle komma
med eget hushåll. Hans hushåll skulle Helena sköta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
